F. 8.6.1943
D. 19.4.1996
Vid målet fortsätter vandringen som vila. Vid dödsbud fördjupas livsglädjen till sorg. Det finns ingen gräns.
Gösta Ågren
Natten till den 19 april 1996 avled Ralf Hoikkanen. Den sjukdom som plågat honomi flera år ändade också hans liv.
Ralf var född 8.6.1943. Han gick i skola I Jakobstad, blev student vid Jakobstads samlyceum år 1962, tog hum.kand. Examen vid Åbo Akademi 1972 och utexaminerades som bibliotekarie från Svenska social- & kommunalhögskolan år 1982.
Han arbetade som bibliotekarie vid Stadsbiblioteket i Jakobstad från år 1982. Vi på stadsbiblioteket kommer att sakna honom av många anledningar. Med hans bortgång har vi förlorat en god vän ocharbetskamrat, en kunnig bibliotekarie och mångsidig kulturpersonlighet.
Samtalen med Ralf hörde ofta till de goda samtalen. Han hade förmågan att lyssna och att eftertänksamt reflektera över de flesta områden i människans liv. Samtidigt som han hade en fast grundsyn var han öppen för nya synsätt. Inget var för smått eller för stort att tas upp till diskussion, fotboll eller fredsfrågor,rockmusik eller en kyrkokonsert, allt ägde sitt eget värde. Den respekt han visade andra människor och deras åsikter kom också honom själv till del.
Ralf var en mångsidig kulturarbetare och utövare. Han uppmärksammades med stadens kulturpris år 1993, en utmärkelse som han med glädje tog emot. Hans många intressen och hans uppdrag som kritiker inom främst musikens, filmens och litteraturens områden visade bredden på hans kunnande. Ett kunnande somkom till nytta i det dagliga arbetet och som var en inspirationskälla för oss arbetskamrater.
Bibliotekets finska boksamling sköttes av Ralf som var lika hemmastadd på båda språken. Kännetecknande för honom var också ett ungdomligt sinnelag, han rörde sig hemvant bland konstutövare i alla åldrar och blev på så sätt en känd profil i vår stad.
Den bildning han hade var imponerande men inget han framhävde, utan anspråkslöst delade med sig.
Tålmodigt genomlevde Ralf alla behandlingar hans sjukdom krävde. Med måste vi acceptera att hans liv tog slut så tidigt.
Poesin var en av Ralfs favoritgenrer inom litteraturen och en tröst och styrka under hans sjukdomstid. Gunnar Ekelöf hörde till de lästa författarna:
Om livet, om de levande. Om döden, om de döda. Om älska och hata. Om öster och väster, de två som aldrig skall mötas och aldrig skiljas, blott ana varandras närhet, förnimma och följa varandras rörelser, så som människan måste i hat och kärlek.
Jag sjunger om det enda som försonar, det enda praktiska, för alla lika: Hur sällan mänskan äger makt att avstå makt! Att avstå jag och talan, avstådet enda som ger makt.
SIV KASSLIN
MONICA BORG-SUNABACKA