Född i Karleby den 28 april 1940, dog den 18 oktober 2013, efter en svår sjukdom med ett snabbt förlopp.
Jordbrukaren Fjalar Holmqvist personifierade den genuina karlebybon. Här bodde han och verkade som stadsbonde med en mångfald av samhällsbärande uppgifter. Hans språk förblev det lokala ”grondsprååtji”, medan hans referensramar sträckte sig ut i världen, ständigt uppdaterade på rörelser i tiden.
Efter gymnasiet valde Fjalar att överta familjejordbruket i Närvilä. Han kom att odla i ett gränsland mellan stad och landsbygd och på så sätt aktivt engagera sig i landsbygdens intressen gentemot stadssamhällets expansionsbehov. Han blev en sorts sakförare för det stadsnära jordbruket och den urbaniserade lantbrukarkåren. Tillsammans med hustrun Kristina inledde han 1966 ett för vårt land unikt odlingsförsök i form av biologiskt jordbruk med trädgård, där man odlade utan vare sig konstgödsel eller växtgifter. Samtidigt byggde familjen ett ekohus enligt den tidens normer i stadens utkant. Pionjärverksamheten utvecklade sig till en kombinerad produktions-, informations- och utbildningsanläggning.
Den nyvaknade miljörörelsen blev Holmqvists politiska språngbräda, impulserna kom ofta från den svenska miljödebatten, antikärnkraftsrörelsen, Jordens vänner och inte minst Biodynamiska föreningarna i Sverige och Finland.
Fjalars engagemang förde in honom i politiken där han framför allt hade en roll som organisatör och kunskapskälla, men även verkställare bland annat som ordförande för Sfp i Gamlakarleby. Han blev en viktig bakgrundskraft för hustrun Kristina i Karlebypolitiken, sedermera kyrkopolitiken. De båda makarna arbetade tillsammans i otaliga projekt. Bland många hjärtefrågor ägnade sig Fjalar åt svenska språkets ställning i en tvåspråkig miljö och frågor om jämställdhet mellan socialgrupper och jämställdhet inom organisationer och församlingar.
Fjalar var en kulturpersonlighet i ordets mest grundläggande betydelser. Förhållandet mellan kultur och natur, mellan skördeinriktad odling och naturlig mångfald uppfattade han närmast som ett inbördes beroende – en källa till skaparkraft. Det kom till uttryck i allt hans odlande, om det så var odla gröda till livsmedel eller kultivera ungdomlig entusiasm till konst och kultur. Han ville skapa ramarna men sedan var det fritt fram för hundra blommor att blomma.
Det andliga växthuset var hela tiden Jungsborg: Karlebysvenskarnas multifunktionella samlingshus. Här var han engagerad under hela sitt vuxna liv under flera årtionden både som Uf-ordförande och kulturhusets allt i allo. Hans tid och lust räckte även för olika uppdrag bland annat medlemskap i Landskapsförbundets kulturutskott och i styrelsen i Stiftelsen kulturfonden för Gamlakarlebynejden.
Kyrkligt var han aktiv som medlem av Ansvarsgruppen för Karleby sockenkyrka och inte minst som producent för kyrkospel och bibelbaserade pjäser som gästspelat över hela Svenskfinland och även utomlands. Han ville med sitt engagemang bredda kontaktytan mellan kyrkosamfundet och det omgivande samhället. Holmqvist fick motta en rad pris och utmärkelser, de flesta tillsammans med hustrun Kristina. Nämnas kan Församlingsförbundets kulturpris, Svenska kulturfondens kulturpris, Stiftelsen kulturfonden för Gamlakarlebynejdens kulturpris. Folktingsmedaljen, Svenska folkskolans vänners Folkbildningsmedalj 1990, Johannes Klockars minnesmedalj, Karleby stads kulturpris och Vattenskyddspriset 2005 av Österbottens vattenskyddsförening. Tillsammans med hustrun Kristina var han år 2000 mottagare av Fredrika Runeberg-stipendiet.
Fjalar var en gudabenådad berättare som kunde med en anekdot knyta ihop det moderna samhället med historiska skeenden och kända karaktärer i det lokala folklivet. I hans berättelser fanns alltid ett försonande drag gentemot tidsfenomen och de olika människorna och företeelserna han såg och kände i närsamhället.
Familjen var för Fjalar ett begrepp med omfång. Den som haft förmånen att (i likhet med undertecknad) kunna känna sig delaktig i denna skara av närstående har fått en gåva att förvalta. Förlusten av sonen Stefan för ett antal år sedan lämnade outplånliga ärr hos Fjalar med hustrun Kristina och sonen Mats med sonhustrun Pauliina. Tröst och framtidshopp ger de två barnbarn som för något år sedan tog plats i familjegemenskapen.
Fritz-Olle Slotte