F: 16.7.1924
D. 11.12.1997
Ambassadören och författaren Anders Hulden avled den 11 december 1997 på Borgå kretssjukhus, 73 år gammal.
Han hade en märklig bana bakom sig minom tre olika samhällsområden: pressen, diplomatin och litteraturen.
Anders Hulden föddes i Jakobstad den 16 juli 1924 och efter studentexamen drogs han snabbt till journalistiken. Åren 1948-1952 var han reporter och redaktionssekreterare vid Åbo Underrättelser och efter att ha avlagt examen som politices magister fortsatte han en tid som reporter vid Morgontidningen i Stockholm och frilansjournalist med Mellaneuropa som arbetsfält.
Då fick han plötsligt erbjudande om att, som 29-åring, bli chefredaktör för Jakobstads Tidning. Från 1955 till 1962 ledde han den livaktiga lokaltidningen och lyckades effektivt placera JT på den nationella presskartan. I memoarboken "En småstadsredaktörs mbekännelser" ( 1994) ger han levande interiörer från den här tiden. Hans grundtanke var att JT skulle bli en mröst som beaktades i den politiska debatten. Hans goda kontakter till politiker I Helsingfors gjorde att tidningen uppe I mnorr ofta var först med betydande riksnyheter. Samtidigt öppnade han spalterna för en livlig diskussion, inte minst i religiösa spörsmål. Och vänsterliberalen Hulden mställde oförskräckt upp bakom Urho Kekkonen 1956, något som chockerade många i hans österbottniska läsekrets.
- Jag tycker om när det stormar, brukade Anders Hulden säga. Och åren på JT var verkligen en stormig tid.
Från tidningsjobbet handplockades han - säkert inte utan Kekkonens medverkan -till jobbet som press- och kulturattache vid Finlands ambassad I Stockholm.Det var inledningen till en diplomatisk karriär msom förde honom som attache till Wien, Bern och Bonn. Efter en femårig sejour som presschef vid utrikesministeriet I Helsingfors blev han generalkonsul I Hamburg 1979-85 för att så avsluta sin mdiplomatiska bana som ambassadör på Island 1985-89.
Inte minst för förmågan att ta hand om sina forna journalistkolleger blev Anders Hulden en DM-legend. I många avseenden var han den borne diplomaten, som kunde förklara sammanhang utan att avslöja alltför mycket. Men han hade aldrig övergett skrivandet, som bland annat resulterat i boken "Politiska profiler" (1970), och när pensionen närmade sig kunde han på allvar ta upp sitt författarskap. Redan 1989 var han klar med "Finlands kungaäventyr", en noggrann och väldokumenterad historisk rapport om planerna på att 1918 göra Finland till en monarki. Kort före sin död fick han för övrigt den färska tyska översättningen av kungaboken i sin hand.
Han skrev också en spirituell bok om fadern Johan Jacob Hulden, "Läktar-Jakobs bullerartiklar" (1982) och medverkade i en rad antologier.
Från 1994 var Anders Hulden stipendiat i Villa Biaudet, Finlands svenska författareförenings skrivarhem i Lovisa. Efter att ha rört sig i stora världen fann sig den gamle diplomaten lika väl tillrätta i småstaden som vid sommarvistet på Nörråkers i rötternas Munsala.
De sista åren arbetade han på en bok om stipendievillans forna invånare, den färgstarka författaren Ulla Bjerne och hennes man, läkaren Leon Biaudet. In i det sista forskade han flitigt bland materialet om Bjerne i Åbo Akademis bibliotek.
Med sin glada framtoning var Anders Hulden en sällskapsmänniska som märktes mvar han än befann sig. Hans kärlek till det skrivna ordet kunde man aldrig missta sig på; från att ha varit journalisternas vän blev han under Lovisatiden i hög grad också författarnas vän. Med sin ovanligt breda erfarenhet från politikens och kulturens arenor hade han ett fängslande kunskapsstoff att förmedla.
Anders Hulden var en gestalt att lyssna till, att respektera.
GUSTAF WIDEN