Huldén, Evert

Den 10 november 1967 avled bonden och författaren Evert Huldén i Munsala. Han var född den 23 juni 1895.

Evert Huldens ursprung var den österbottniska bondemiljön. Medan hans äldre bröder studerade och blev lärda män bestämdes hans livsinriktning för plogen. Folkhögskolan, skogsskolan och korrespondenskurser gav yrkesinsikter, medan mötet med folkrörelsens idealism och framtidstro blev hans universitet. Vid 56 års ålder framträdde han som en mogen diktare. I rastlös verksamhet ända till sin död hann han skapa sig en utmejslad litterär profil genom ett tiotal volymer fullödig litteraur.

Huldens minne för eftervärlden är sannolikt i främsta rummet befäst genom hans litterära skapelser. För sin samtid representerade han dock sannolikt i långt högre grad den kämpande österbottniska idealismen och radikalismen, sådan denna utformats inom nykterhetsrörelsen, fredsrörelsen och kooperationen. Hans tal besjälades av flammande tro på människan och människans värde. Han kämpade för framstegsvänlig kommunalpolitik och för ett kulturvänligt samhälle. Hans initiativ var många gånger långt före sin tid och betraktades därför ibland med skepsis. Sålunda var han t.ex. pionjär för bokbussidén i Svenskfinland – mer än de flesta andra förstod han böckernas bildningsvärde. I allt sitt handlande  var han frikostig: som gästfri husbonde på Nörråkers, som inspirerande pådrivare i många kulturella företag och som förmedlare av ett angeläget budskap i diktens form.