Häggblom, Margareta

f. 3.10. 1929

d. 30.10. 2017

I slutet av oktober 2017 nåddes vi av budet om att Margareta Häggblom gått ur tiden, bruten av en långvarig sjukdom. En stark och särpräglad profil är borta.

Margareta föddes i Helsingfors 3.10.1929, men bodde under ungdomstiden huvudsakligen i Åbo, där hon dimitterades som student från Heurlinska skolan 1949. Redan tidigt väcktes hennes intresse för finlandssvensk folkkultur, i alla dess former. Men det var hantverket och musiken som stod hennes hjärta närmast, i kombination med en stark folkbildarsjäl.

Margareta utexaminerades från Åbo hemslöjds- och handarbetsinstitut år 1952, och auskulterade därefter för att få lärarbehörighet. Hon tjänstgjorde åren därpå som handarbetslärare både vid Åbolands folkhögskola (1952–56) och Pargas arbetarinstitut (1954–56). År 1956 gifte hon sig med Malaxbördige Birger Häggblom, som hade fått en lärartjänst vid samlyceet i Lovisa, sedermera Lovisa gymnasium. Bägge etablerade sig snabbt i den nya hemstaden och hörde under decennier till stöttepelarna inom det lokala kulturlivet. Rätt snart föddes de tre barnen, Kerstin, Jonas och Niklas, vilket givetvis upptog en stor del av Margaretas tid i det vackra hemmet uppe på Åsen. Men redan från 1956 var hon knuten till det lokala medborgarinstitutet, som timlärare i textil, och hon var Lovisa Mi trogen till sin död. Först som ordinarie lärare i textilslöjd 1976–1992 och som prorektor 1979-1992. Men hon fortsatte också långt efter det som uppskattad timlärare, bland annat som ciceron på återkommande hantverksresor till den estniska ön Muhu, eller Moon, den senaste i maj 2017.

Hon verkade också under lång tid, åren 1960–1976, som handarbets- och textillärare vid Lovisa svenska samlyceum, och efter grundskolreformen högstadiet och gymnasiet. Av betydelse var också det arbete hon lade ner för att upprätthålla badersketraditionen från badhusepoken i Lovisa, med dess speciella dräkt. Ett arbete hon utförde inom Lovisa guider, som hon var med om att grunda.

Mest känd är hon kanske för sitt kunnande ifråga om traditionella folkdräkter. Hon verkade under många år inom Brages dräktsektion, ett arbete som kröntes med den ”Finlandssvenska dräktboken” från 2008, med henne som en av redaktörerna. Ett annat stort intresse var musiken, också den med betoning på det folkliga. Gamla vänner inom Hitis ungdomsförening minns att de redan i mitten av 1940-talet dansade till tonerna av Margaretas dragspel.

Om hennes musikaliska begåvning och mångsidighet vittnar det sätt på vilket hon kom med i nygrundade Lovisa spelmanslag 1975, något hon beskrev för svenska Yle i samband med spelmanslagets 40-årsjubileum 2015: - Jag brukade fungera som ackompanjatris på piano i olika sammanhang och det skulle bli en stor vinterfest på Socis i Lovisa. Det visade sig att flygeln var helt ospelbar och då sade ordförande för Röda Korset att hennes svärson hade ett dragspel. Jag hade aldrig trakterat ett dragspel men det var ett pianodragspel och det visade sig att jag som gehörsspelman kunde spela på det. Helt sant var det ju inte, eftersom hon trakterat dragspel redan tidigare, men hon betraktade tydligen spelningen 1975 som den egentliga debuten. Bra gick det, och Margareta var med sitt dragspel därefter den naturliga ledargestalten vid ett otal spelningar och spelmansstämmor, och vid alla de resor Lovisa spelmanslag gjort runtom i Norden och Europa. Hon deltog också i de tre skivinspelningar man hittills gjort, åren 1978, 1985 och 2003.

Hennes energi räckte också till på det organisatoriska planet. Inom Lovisa spelmanslag var hon först kassör, därefter viceordförande och slutade som ordförande, från 1996 till sin död. Inom Finlands Svenska Spelmansförbund var hon medlem av styrelsen från 1997 till 2012. För sina insatser tilldelades hon av Spelmansförbundet år 2012 ett hedersdiplom ”för långt och resultatrikt arbete för folkmusiken”.

Men Margareta var också aktiv körsångare. Först inom Arbetets vänner i Lovisa, vars kör hon var ordförande för under senare delen av 1970-talet, och därefter i Lovisakören, från början av 1980-talet. Hon gjorde också en stor insats inom Östra Nylands Sång- och Musikförbund (ÖNSMF), bland annat som sekreterare. Tillsammans med förbundets dåvarande ordförande Bertel Mårtenson startade hon både musikskola och musiklekskola.

Hon var också en sann nordist, tillsammans med maken Birger, som länge var ordförande för den lokala Pohjola-Norden-föreningen. Båda var under lång tid aktiva inom den nordiska vänortsverksamheten, och värdar för många vänortsträffar i Lovisa. Mina senaste kontakter till Margareta hänför sig till den skrivarkurs inom Lovisa MI jag lett i några år, och som hon var med om att initiera. Margareta var angelägen om att skriva ner sina minnen till barn och barnbarn. Hennes minne var kristallklart, och hon öste generöst ur det.

Nu har dragspelet tystnat, men minnet av Margareta lever kvar. Och av hennes engagemang. Hon ringde mig ofta för att framföra sina synpunkter i olika frågor, eller höra sig för om min åsikt. Hon brydde sig om och följde med, på ett sätt som inte längre är så vanligt. Den stora mängd hyllningsadresser som lästes upp under minnesstunden var ett synligt bevis på den stora uppskattning man känner för Margaretas livsverk, runtom i Svenskfinland.

Thomas Rosenberg

-- Margareta Häggblom erhöll SFV:s folkbildningsmedalj år 1984. Foto: Stefan Kuni/SLS arkiv