Häggström, Stig
Krigsveteranen, lantmäteriingenjören och museiföreståndaren Stig Häggström (7.1.1924–27.2.2012) hörde till den generation som tillbringade ungdomstiden vid fronten. Hans liv präglades av de traumatiska krigsåren, som kom att ge en klar inriktning för hans framtida verksamhet.
Redan i pojkåren anslöt Stig sig till Drumsö marinskyddskår. Hans krigsväg började vid Hangöfronten i augusti 1941, avbröts för av slutning av skolgången samt studentexamen i maj 1942, fortsatte vid Svir, och avslutades efter avvärjningsstriderna vid Tali-Ihantala och Juustila sommaren 1944.
Återgången till det civila skedde i rasande takt: redan i början av studierna vid Tekniska högskolan ingick han äktenskap 1946. Två år senare utdimitterades diplomingenjören, som kompletterade studierna i Schweiz, Tyskland och Holland. Stig Häggström inledde och avslutade sin yrkesgärning i samhällets tjänst; från köpingsgeodet i Karis till chef för Västra Nylands regionplaneförbund.
Däremellan kom hans professionella och sociala kompetens väl till pass på ledande poster inom näringslivet, inte minst under långa kommenderingar till krävande destinationer som Libyen, Tanzania, Irak och Saudiarabien. För en större allmänhet torde Stig vara bäst känd för sina många förtroendeuppdrag inom veteranverksamheten. Han tog initiativ till Hangö Frontmuseum som öppnade där hans egen krigsväg hade börjat 40 år tidigare. Förutom att hugfästa Hangöveteranernas minnen presenterade museet varje år nya utställningar med Östersjön och Finlands krigshistoria som röd tråd. Samtidigt fick Stigs veteran kamrater njuta av samvaron vid allsångskvällarna invid Frontmuseet.
Snart tog han steget över gränserna, först till de svenska Hangöveteranerna som gärna träffade sina vapenbröder på de tidigare stridsplatserna. År 1987 anlände fredens och försoningens apostel Stig till S:t Petersburg, som de ryska veteranerna säger i sina minnesord.
Hans vänliga natur övervann de forna fiendernas misstänksamhet, och snart var också ryska veteraner regelbundna gäster på Hangö udd. Stig var själv en ofta sedd hedersgäst hos de ryska veteranerna, som förutom sedvanliga minnesgåvor av honom också erhöll sällsynt litteratur för museer och forskare. Hans välvilja resulterade i ett fruktbart samarbete med museer i S:t Petersburg, Petroskoi, Lotinapelto och Murmansk.
Ännu på dödsbädden planerade Stig nästa sommarutställning, samt en storutställning till Rilaxslagets 300-årsjubileum 2014. Denna utställning var avsedd att förverkligas tillsammans med flera ryska museer, vilket avspeglas i de varma ryska minnesorden, som förut om av de ryska Hangöveteranerna också har signerats av sju organisationer, bland andra Leningradområdets Kulturkommitté, Ryska Generalstabens Krigshistoriska institut i Nordväst ra Ryssland, samt Centrala marinmuseet och Militärmedicinska museet i S:t Petersburg.
I Finland tilldelades Stig Häggström den sällsyn ta hederstiteln fältkamrer som erkänsla för sin verksamhet. Han lämnar ett stort tomrum efter sig både inom familjekretsen samt hos de talrika vännerna, som minns honom med skaldens ord:
Ej med klagan skall ditt minne firas,
Ej likt dens; som går och snart skall glömmas
Så skall fosterlandet dig begråta,
Som en afton gråter dagg om sommarn,
Full av glädje, ljus och lugn och sånger,
Och med famnen sträckt mot morgonrodnan.
Magnus Westerlund, Stigs frontkamrat och vän
Carl-Fredrik Geust, krigshistoriker och Stigs vän