Hällström, Katarina af

Katarina af Hällström, en oförglömlig person för vänner, kolleger, elever och alla som kom i kontakt med henne i de mest olika sammanhang, somnade in den 8 september 2006 endast 47 år gammal. Hon var född den 9 oktober 1958. Omvärlden saknar en omtänksam, inspirerande och frimodig person och skolvärden har gått miste om en förträfflig pedagog och en stor lärarpersonlighet.
Katarina växte upp i ett intellektuellt hem i historisk miljö på Sveaborg. Trots den i övrigt magnifika miljön, hade man på 1970-talet ännu inte rinnande vatten och centralvärme. Dessa omständigheter har säkert format henne till den person hon var. Hon hade ett brinnande intresse för historia, gamla seder och arbetsmetoder, och detta präglade all hennes kommande verksamhet både professionellt och privat. Hon hade många projekt på gång samtidigt; en stickning, bröd i ugnen, vänner kring bordet och planer för klassresor, upptåg eller valkampanjer.
Sina första synliga uppdrag fick Katarina inom scoutingen, ett intresse hon fick redan under barndomen på Sveaborg. Hon verkade som ledare för scoutkåren, flera läger, förläggningar och utflykter och innehade många uppdrag både nationellt och internationellt.
Historiestudierna som inleddes 1977 vid Helsingfors universitet, ledde henne snabbt in i nationsvärlden. På Nylands Nation blev hon en central och samlande gestalt. Som qvinnlig funktionär höll hon flera spirituella middagstal, och såg till att så väl gamla som unga trivdes.
Det var naturligt för Katarina att välja lärarbanan i stället för forskarens, och hon kom att verka i Hagelstamska högstadiet i Grankulla som lärare i historia och samhällskunskap i drygt 20 år. Som en driftig person tog hon många initiativ och verkställde dem alla. Svårigheter fanns till för att övervinnas, själv ställde hon alltid upp. Hon erbjöd specialkurser av de mest skilda slag, hon handledde auskultanter, hon var aktiv i ledningsgruppen, men framförallt njöt hon av att undervisa.
Katarina ansåg att nivån på läroböcker också på finlandssvenskt håll skulle hålla hög nivå, och deltog själv aktivt i läromedelsproduktionen. Det historiska intresset och en stark hembygdskänsla kombinerades på ett enastående sätt i olika bokprojekt. Hon medverkade i barnboken ”Inte illa herr Engel” som beskriver Helsingfors historia, i Grankullas 100-årsjubileums bok, ”Grankulla 1906–2006 Kauniainen, Den sista i sitt slag”. Också i Grankulla Samskolas 100-års krönika, ”I Hagelstams fotspår” gjorde hon en insats som både inspiratör och medarbetare. Intresset för hembygden och samhällsfrågor förde in henne i det politiska livet. Hon invaldes från SFP:s lista i Grankullas fullmäktige år 1997, och omvaldes två gånger. I stadsstyrelsen satt hon åren 1999–2004. Hon utryckte sig klart och tydligt och hon var konsekvent och trogen sina ideal i sin politiska verksamhet. Katarina rönte stor uppskattning bland politiker oberoende av partitillhörighet.
Det är oundvikligt att konstatera att en personlighet som Katarina lämnade ett stort tomrum efter sig. Hon lämnade så tydliga spår i allt hon företog sig.
Maken Piero, barnen Sebastian, Sara och Stefan och den övriga familjen som stod Katarina mycket nära, drabbades hårdast av hennes allt för tidiga bortgång. Hon är oändligt saknad också i den stora vänkretsen som trivdes i hennes hjärtegoda och varma sällskap.

NIKA JUNKER
BERNT MORELIUS