f. 2.6.1942
d. 13.5.2018
En varm och vacker söndag i mitten av maj 2018 nåddes vi av sorgebudet att diplomekonom Leif-Johan Höckert avlidit efter en intensiv kamp mot en elakartad sjukdom. Leif-Johan föddes den 2 juni 1942 i Helsingfors. Hans uppväxttid vid Forsbyvägen i Kottby präglades av många olika fritidsintressen där bland annat musiken och scoutrörelsen kom att uppta mycket av hans fritid. Intresset för scoutingen följde honom hela livet och detta innebar att han var ständig medlem i scoutkåren Spanarna i Helsingfors.
Redan under folkskolåren hade han förmånen att ha Selim Segerstam som musiklärare, vilket helt säkert präglade hans syn på musiken. Under gymnasietiden uppvisade han ett ovanligt stort intresse för främmande språk, inte minst för latin, vilket senare i livet som kördirigent kom att betyda mycket vid val av tonsättare och repertoar för olika konserter.
Karlebydialekten, grundsprååtsi, blev en viktig tillgång för nylänningen Leif-Johan i och med giftermålet med Siw Ryde, vars far Lars Ryde hade släktingar i Karleby, bland annat kompositören Erik Fordell. Leif-Johan anammade mycket snabbt österbottningarnas sätt att leva och verka.
I unga år blev han antagen till Sibelius-Akademins ungdomsavdelning, där han under Leena Siukonens ledning studerade violinspel. Detta innebar att han spelade i ungdomsorkestern under prof. Erik Cronvalls ledning och senare i livet på 1970-talet i Vasa kyrkoorkester under svärfar, organist Lars Rydes ledning. Att komma in i en släkt, där orgel och orgelspel, hade en ytterst viktig betydelse: director musices, svärfar Lars Ryde, organist och körledare; hustru Siw Ryde-Höckert, diplomorganist; samt svågern, orgelbyggaren Jan Ryde, präglade naturligtvis Leif-Johan inte minst när det gällde att utnyttja orgelns möjligheter vid framförande av stora körverk.
Under studietiden vaknade Leif-Johans intresse för körsång. Hans utpräglade musikalitet togs tidigt i anspråk; som vicedirigent för Akademiska Sång-föreningen 1963–70 då Erik Bergman var dirigent; som vicedirigent för Chorus Sanctae Ceciliae 1971–70. Därtill var han medlem i Radions kammarkör 1967–68 och 1969–74, då prof. Harald Andersén var dirigent. Senare kom han även som inhoppare att sjunga med i Jubilatekören i Helsingfors under diplomorganist Astrid Riskas eminenta ledning. Efter avlagd studentexamen vid Nya svenska läroverket i Helsingfors 1961 och avlagd diplomekonomexamen vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors anställdes han som revisorsassistent vid revisionsbyrån Widenius-Sederholm i Helsingfors. I den egenskapen kom han att delta i revisioner av olika storbolag i Finland. En uppgift som lämpade sig väl för honom med utpräglad sifferfärdighet och noggrannhet.
År 1976 flyttade familjen Höckert från Helsingfors till Vasa och en ny era inleddes såväl inom arbets- som inom musiklivet. Leif-Johan anställdes som ekonomisekreterare i Vasa stad och verkade som chef på löneavdelningen. Därtill hade han jämsides under många år ansvaret för ekonomin i Kuulainstitutet. År 1985 anställdes han som förvaltningssekreterare vid Vasa kyrkliga samfällighet, en uppgift som han innehade ända till år 2010, då han gick i pension. Under dessa år skedde många och stora reformer inom den kyrkliga förvaltningen. Leif-Johans förmåga att sätta sig in i nya lagar och förordningar samt att förklara dem på ett begripligt sätt för oss förtroendevalda inom församlingarna kan inte nog poängteras. Noggrannhet och exakthet var kännetecknande för honom. Men det är framförallt med körsången, speciellt med Vasa Kammarkör man förknippar Leif-Johan Höckert. Kören, som grundades år 1961 kom under först Lars Rydes och senare under Leif-Johans ledning att utvecklas till en av de främsta kammarkörerna i vårt land.
Vi som hade förmånen att sjunga med i kören under dess ”glansperiod” på 1980- och 1990-talet kan inte nog framhålla Leif-Johans förmåga att på ett osvikligt förhållningssätt till musiken få oss korister att förstå han intentioner att tolka olika tonsättares verk. Att som körsångare i Vasa Kammarkör ha fått uppleva sådana musikaliska högtidsstunder är inte alla körsångare förunnade. Leif-Johan förstod fortbildningens betydelse för att förkovra sig som dirigent Han studerade kördirigering för prof. Harald Andersén och Anders Eby och deltog senare i mästarkurser i ämnet för prof. Dan-Olof Stenlund och prof. Eric Ericson. I samband med sin avgång år 2001 som dirigent för Vasa Kammarkör kallades han till körens hedersdirigent. Efter sin pensionering år 2010 kom hans musikaliska kunskaper åter en gång till nytta då han utsågs till dirigent för den nystartade kören Röster; en uppgift som han skötte i två år. Under de sista tre åren av sitt liv sjöng han med i Wasa Sångargille, där han tidvis även verkade som vicedirigent.
Leif-Johan Höckert var utöver sitt musikaliska engagemang aktiv i olika föreningar och sammanslutningar. Under många år verkade han som kassör i Vasa Navigationssällskap, en uppgift som krävde såväl ansvar som noggrannhet. Efter pensioneringen blev Vasa Kyrkobrödrakår en viktig tillflyktsort för honom och han deltog aktivt i styrelsearbetet som sekreterare under några år. Logen nr 1 Wasa samt lägret nr 3 Ostrobotnia inom Odd Fellows blev hemvister, som han gärna besökte på fritiden.
Leif-Johans intresse för naturen och skärgårdslivet var stort. Sommarstället på Domarskär i Vasa skärgård var familjens smultronställe. Där kunde han koppla av från både arbete och musik och ägna sig åt praktiskt arbete. Leif-Johan var en vänsäll person som var mån om att alla skulle ha det bra och trivas.
Hans omsorg om sin familj, hustru Siw och döttrarna Heidi och Johanna med familjer var stor i alla sammanhang. Vi, hans vänner, minns Leif-Johan med sorg och med saknad men även med tacksamhet över de himmelska toner han frambringade med hjälp av sina körer.
Dikten Till en musiker av Bo Setterlind; kan så väl förknippas med Leif-Johan Höckert.
Till en musiker
Där ljuset växer,
hörs musiken.
Där bergen spegla sig,
syns mig sjön
som ett valthorns klang.
Du hjärtats musiker,
spela
till Guds ära!
Och när natten kommer,
använd stjärnhimlen
som notbild.
Frid över Leif-Johan Höckerts minne
Folke Jungner vän och korist