Högnäs, Hugo

Den 6 februari 1948 avled skolrådet Hugo Högnäs i sitt hem i Helsingfors. Hugo Alexander Högnäs föddes på Högnäs i Norrby by i Nedervetil den 31 deoember 1879.

Föräldrarna var idoga småbrukare på ett litet hemman på den leende solskensbacke, som rundar sig ned mot det sommartid varmt glittrande Haavisto träsket. Om vintern åter slet stormen hårt i de torftiga knutarna på Högnäs, där en stor skara barn växte upp och sjöng vaggvisor för varandra i tur och ordning. Den leende naturen och livet under uppväxtåren gav Hugo Högnäs en solglimt i ögat genom livet och en seg uthållighet.

Byvägen från Norrby till närmaste landsväg är 17 km lång, men ifall man färdades med roddbåt över träsket och ned längs Perhojoki var det »endast» 12 km väg kvar att gå till närmaste skola och till skriftskolan i prästgården. Av de läsbegåvade föräldrarna fick sonen Hugo de första grunderna i läsning och sedan var det icke många år, innan han själv undervisade jämnåriga. Studie- och forskarhågen är ett arv inom släkten på Högnäs och Hugo fortsatte sitt kunskapssökande vid Kronoby folkhögskola under läsåret 1897-1898. Hösten 1898 sökte han inträde och blev antagen som elev i Nykarleby seminarium, varifrån han utdimitterades år 1902.

Sin första lärartjänst skötte han vid Norrby folkskola i hembyn åren 1902-1903. Under åren 1907-1910 omhänderhade han lärartjänsten vid Åbacka folkskola i hemkommunen. År 1910 utnämndes han till föreståndare vid Östensö skyddshem i Pedersöre. Men härförinnan hade hans tid varit upptagen av trägna studier vid sidan av ett dagligt framgångsrikt arbete. Sålunda avlade han studentexamen år 1906 och år 1910 avlade han behöriga examina vid universitetet för ernående av kompetens till överlärartjänst vid seminariers övningsskolor.

Vid Östensö skyddshem verkade Högnäs som föreståndare under 21 års tid eller till år 1931. Även här fortsatte han att vid sidan av det i många fall nervpåfrestande arbetet studera vidare. År 1928 avlade han fil.kand. examen. Men inom Pedersöre kommun tog han samtidigt mycket aktivt del i det kommunala livet. Ända sedan år 1918 var han ledamot i kommunalfullmäktige, ledamot i centralnämnden för kommunala val, kommunens revisor etc. Särskilt intresserade han sig för skolfrågorna. Från 1913 ända till sin bortflyttning var han ordförande i direktionen för Östensö folkskola.

Men åren på Östensö var fyllda av faderlig omsorg om de på livets skuggsida komna eleverna. Under åren vid sekelskiftet, då vägarna började rödjas för barnskyddsverksamheten i landet och då det framförallt var av vikt att i allt vidare kretsar vinna förståelse för detta arbete, hade en man i Högnäs ställning många problem att brottas med. Med sin pedagogiska takt, sakkunskap och energi lyckades han driva igenom förslag till förbättringar vid den då tvåspråkiga uppfostringsanstalten, som år 1924 ombildades till en inrättning för enbart svenska pojkar.

Omedelbart efter det Hugo Högnäs avlagt fil.kand. examen påbörjade han arkivforskningar för vinnande av fil.doktorsgraden, och år 1938 var den snart 60 år gamla filosofie magistern och folkskolinspektören i Åbolands distrikt filosofie doktor. År 1931 hade han nämligen utnämnts till folkskolinspektör i nämnda distrikt. År 1945 finner vi vallpojken på Högnäs, stockflottaren i Perhojoki, byskräddarlärlingen (under många ungdomsår färdades H. med sin broder, småbrukaren och byskräddaren, från gård till gård som skräddarlärling) som skolråd vid den svenska avdelningen vid skolstyrelsen.

Lång hade vägen från vaggan på Högnäs till skolrådsstolen i Helsingfors varit, mycken möda, försakelse och energi hade det krävt att bana sig fram. Men just detta gör väl att Hugo Högnäs med sin rika livserfarenhet var väl skickad att stå på den för vår svenska folkbildning så viktiga post, som en skolrådstjänst utgör. Ty framförallt var Hugo Högnäs svensk. Det var rörande att se med vilken ömhet han smekte de patinerade ytorna på sina gamla möbler, samlade i svenskbygden, och huru han njöt av att allt emellanåt taga fiolen och låta en gammal folkmelodi ljuda i hemmet. Våra svenska sångfester avnjöt han som heliga högtidsstunder och då glimrade det lätt en tår som för ett ögonblick skymde glimten i hans vakna öga. Med skolrådet Hugo Alexander Högnäs har en av svenska folkskolans varmaste vänner gått ur tiden.

Anders Stenman