f. 4.5.1882
d. 14.2.1975
Ett långt och verksamt liv ändades, då folkskolläraren Martin Ingo avled i Vasa den 14 februari 1975.
Född i Vörå den 4 maj 1882 fick Ingo under sina nittiotvå levnadsår uppleva och ta verksam del i de stora och genomgripande omvälvningar, som tiden från sekelskiftet fram till våra dagar bjöd på såväl då det gällde självständighetssträvanden och svenskhet som då det var fråga om kulturens och skolans utveckling. Som lärare verkade han i fyrtiosju år, därav fjorton i Västanfjärd, ett i Jakobstad och trettiotvå i Vasa. Vi, hans elever i Västanfjärd, skattade högt hans glada kamratskap, som regelbundet rörde honom ut till bollslagning under rasterna, hans starka och rättvisa disciplinkonst och hans förmåga att göra undervisningen levande, klar och intressant. Som mångårig personlig vän med "fader Martin" är jag övertygad om att hans elever i Jakobstad och Vasa mötte och beunrade samma eldsjäl som vi i södra Finland.
Men Martin Ingos intressen sträckte sig långt utöver skolans värld. I Västanfjärd var han en stark och hängiven ledare för ortens ungdomsförening. Han fick intresset för sång att blomstra icke blott bland sina elever utan också bland både yngre och äldre medlemmar i den lilla kommunen.
Efter flyttningen till Österbotten stod han snart i ledningen, då det gällde de folkliga bildningssträvandena i landskapet. Såväl Svenska Österbottens Ungdomsförbund som Vasabygdens Sång- och Musikförbund drog stor nytta av hans förmåga. Föredrag, festtal och tidningsartiklar i mängd har skapats av hans skarpa intellekt och hans lediga penna. I det kommunala livet i Vasa tog han verksam del som medlem i såväl stadsfullmäktige som folkskoldirektionen. Också till rent vetenskapliga forskningar nådde Ingos intresse.
Hans försök att korsa den fleråriga strandrågen med det ettåriga vetet grundade sig på noggranna kromosom- och ärftlighetsundersökningar och vann uppskattning och förståelse icke blott bland forskare i vårt land utan även bland lärda vetenskapsmän i Sovjet och Amerika, med vilka han brevledes utbytte erfarenheter. Hans experiment nådde så långt att han kunde bjuda sina närmaste vänner på bröd, bakat av kornen från korsningsväxten strandråg-vete, och får vi en dag det fleråriga riktgivande vete han drömde om, skall våra tankar med tacksamhet gå tillbaka till den som inledde experimenten.
Martin Ingo var en rakryggad, gedigen och vänfast personlighet. Hans varma humor och hans ljusa syn på livet gjorde honom till en god kamrat, som skattades och skattas högt inom vida kretsar av det svenska Finland.
Otro Berg