Invenius, Rosa

f. 20.10.1853

d. 31.1.1932

Rosa invenius föddes den 20 oktober 1853 i Tyrvis, där hennes far, pastor Rikberg, då var kaplan. Kort därpå flyttade emellertid familjen till Kristinestad, där Rosa Rikberg växte upp och hennes ungdom förflöt. De intryck hon därunder mottog gjorde, att hon förblev österbottning till själ och hjärta livet igenom.

Sin pedagogiska bana började hon vid 24 års ålder, då hon tillträdde lärarinnetjänsten vid Finby folkskola i Närpes, vilken hon dock lämnade fyra år därefter vid sitt giftermål med handlanden Invenius i Sideby. Kort blev dock hennes äktenskap och rika på sorg och prövningar de närmaste åren, inom vilka hon förlorade man och tre barn. Vorden ensam vidtog hon på nytt med sin lärarinneverksamhet i Närpes samt flyttade 1891 till Kaskö, där hon övertog lärarinnetjänsten vid stadens folkskola.

Ensamhetskänslan och längtan att gagna andra drev henne till intensivt arbete. Som lärarinna stod hon över flertalet och gav sina elever sin rika själ och sitt varma hjärta. Och ännu står hon för dem såsom den som riktade deras blickar mot höjden. Men Rosa Invenius nöjde sig ej med att ensamt verka inom skolans väggar. Erfarenheter som hon därvid skördade, drev henne in på nykterhetsarbetet, som hon omfattade med hela sin varma själ och vilket förskaffade henne många trofasta vänner bland den enkla fiskarbefolkningen på orten, vars allt i allo hon småningom blev. Genom sin starka personlighet kom hon att spela en betydande roll i ortens såväl religiösa som nykterhetssträvanden, bl.a. som grundläggare av därvarande nykterhetsförening, vars sekreterare, viceordförande och ordförande hon under olika tider var. Under 17 år gav hon sålunda sitt arbete på olika sätt till fromma för det lilla samhället. Men otack är världens lön - och inblandningar från utomstående, som på något sätt kände sig träffade av hennes strävanden, vållade henne så mycket obehag, att hon nedlade sitt skolarbete och flyttade bort från orten till stor saknad för dem, som hennes hängivna verksamhet gällt. Att hennes arbete inom skolan dock ännu långt efteråt livligt uppskattades, framgår därav att folkskoldirektionen vid skolans 50-års-fest upphängde hennes porträtt på festsalens vägg.

Från Kaskö flyttade Rosa Invenius 1907 till Helsingfors, där hon blev föreståndarinna för Finlands svenska nykterhetsförbunds byrå och sekreterare för »Hoppets här», vilken sammanslutning under hennes ledning vann stor anslutning bland barnen i olika delar av landet. När Svenska Folkskolans Vänner år 1912 anslog den av föreningen nyinrättade småskolekonsulentbefattningen ledig, sökte och fick Rosa Invenius densamma och tillträdde verksamheten med ingången av år 1913. Med synnerligt intresse ägnade hon sig åt detta värv. Outtröttlig reste hon omkring och besökte de av Svenska Folkskolans Vänner understödda småskolorna inom våra svenska trakter, varom hennes årligen lämnade berättelser nogsamt vittna. Hon gav råd och uppmuntran åt lärarinnorna och höll möten med direktioner, där sådant påfordrades för att ekonomiskt eller på annat sätt ordna förhållandena. Härunder fästes hennes uppmärksamhet alldeles särskilt vid de små, som ofta blåfrusna med genomvåta skoplagg sutto på skolbänken. Genom Rosa Invenius uppmärksamgjord på detta missförhållande, lyckades S.F.V. från och med år 1916 utverka understöd från Stiftelsen »Brita Maria Renlunds minne» och sålunda bli i tillfälle att utdela skoplagg till de mest behövande barnen. Också för skolbarnens bespisning med varm mat ivrade hon. Upprepade gånger framhåller hon i sina årsredogörelser småskollärarinnornas dåvarande prekära ställning. Såsom genom de förändrade förhållandena överflödig indrogs småskolekonsulentbefattningen år 1919 och Rosa Invenius verksamhet på detta område upphörde.

Utom de många och ofta rätt tröttsamma resor Rosa Invenius gjort för Svenska Folkskolans Vänners och Finlands svenska nykterhetsförbunds räkning, offrade hon mycken tid och krafter för Marthaföreningarnas bästa, av vilka många grundats på hennes initiativ.

Hon var den födda talarinnan, som förstod att gripa sina åhörare. Hennes ideella läggning och hennes varma religiositet gjorde att hon aldrig sparade sig själv. Därför var hon eftersökt som föredragarinna och därför omfattas hennes minne med tacksamhet icke blott av dem, som åhört hennes föredrag, utan ock av ledarna för de organisationer, som begagnat sig av hennes talarförmåga och varma människokärlek. Men det var icke blott genom det talade ordet hon inverkade på sina medmänniskor. Hon har författat många uppsatser, dialoger o.a.d., främst i nykterhetssyfte, samt en tid redigerat »Barnens missionstidning». Vid i det närmaste 80 års ålder avled Rosa Invenius den 31 januari 1932 i »De gamlas hem» i Helsingfors, där hon tillbragte de sista åren av sitt liv.

Tacklös kan hennes gärning synas mången, som mäter med ekonomiska mått, ty helt visst blev hon aldrig lönad efter förtjänst. Men den, som sett hennes arbete på närmare håll, måste tro, att hon ej så sällan fick röna tacksamhet från deras sida, som voro föremål för hennes hängivna arbete.

D.N.