Greta Emilia J aatinen gick bort den 21 februari 1993 i en ålder av 80 år, vital och aktiv till det sista. Hon var född i Jakobstad som den nästyngsta i en barnaskara av fyra, dotter till byggmästaren Karl Johan och Mia Ahlskog. Hon dimitterades från "Pontan" i Helsingfors och studerade vid Ateneum.
Konstintresset förblev den röda tråden i hennes liv. Hon var en stimulerande teckningslärarinna i flera skolor, bl.a. Zilliacuska, Norsen och Andra Svenska Flicklyceet. I många år var hon redaktör för Rundradions program "Barnens målarklubb". Hon målade aktivt själv och hade en utställning år 1989 i Helsingfors med Svenska Kulturfondens stöd. Intresset för teckning grundlades under hennes ungdom, då hon hjälpte sin far med ritningsarbetet. Sin konstnärliga blick tillämpade hon också på inredning, främst på företagsutställningar och mässor. Hon undervisade också hur man bygger upp utställningar. En höjdpunkt för henne var år 1965 inredningen av Sibeliusmuseet i Tavastehus, där hon var en eldsjäl I stadens kulturliv under de femton år hon bodde där, bl.a. var hon några år ordförande för Hämeenlinnan Saskiat r.y. Hon organiserade och var reseledare för flere resor i dess regi till konstmetropoler i Europa. Hon "satte sprätt" på sitt sätt på det glada sällskapslivet i staden, bl.a. var hon initiativtagare till den s.k. Svarta kattens maskerad på Aulanko!
I sitt första äktenskap med den aktive officeren Paul Vik från Nykarleby fick hon en stor vänkrets bland officersfamiljerna i Sandhamn, som varade livet ut. Under kriget verkade hon i soldathemvid fronterna i Hangö och Svir samt som lotta. Krigsveteranernas väl var för henne en hjärtesak. Hon ömmade även för andra som hade det svårt. Sedan hennes man plötsligt gått bort strax efter kriget - han var major vid det laget - ingick hon äktenskap med dipl. ekonom Åke Jaatinen från Viborg, som hon lärt känna under kriget. Det var med honom hon flyttade till Tavastehus, där han verkade som VD för Suomen Verkkoteollisuus Oy:s fabrik. Genom denna Viborgskontakt gavs det tillfälle att vara med och ordna nostalgiska "Sjunde januari soareer", svenska Viborgares traditionella fester.
Efter skilsmässan från Åke J aatinen återvände Greta till Helsingfors och verkade främst som teckningslärarinna. Hon avlade vitsordet approbatur i pedagogik vid sommaruniversitetet i Vasa för att göra sig kompetent. Som pensionär lärde hon porslinsmålning vid "Arbis". Med sitt vänsälla, glada väsen och sin gästfrihet vann hon en stor vänkrets även bland lärarkollegerna, främst I "Sillen".
Hon har efterlämnat ett stort tomrum både bland släktingar och alla sina vänner. Enligt hennes önskemål är hennes grav i frontveteranernas urnelund vid Sandudds begravningsplats i Helsingfors.
NILS-ERIK SARIS