Jansén, Maj-Britt

f. 15.6.1943

d. 22.7.2007

En varm och solig julisöndag, den 22 juli 2007, nåddes vi av budet att Maj-Britt Jansén lämnat det jordiska efter en lång och tapper kamp med sin sjukdom. Med Maj-Britt har vi förlorat en i vida kretsar varmt uppskattad människa. Maj-Britt Jansén, f. Hasselblatt, föddes 15 juni 1943 i Åbo, där hon växte upp. Hon blev student 1961 och tog sin examen vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Hon etablerade sig tidigt som privatföretagare och blev sedermera delägare i Bokföringsbyrån Memera i Pargas, dit hon flyttade i medlet av 1970-talet med sin familj. Pargas har därefter blivit familjens fasta punkt och där har Maj-Britt under drygt 30 år framgångsrikt och ambitiöst drivit sitt företag.

Maj-Britt hörde till dem, som ofta sade att hon tyckte om sitt jobb, vilket säkert också hennes kunder kände. Hon var i alla sammanhang pålitlig och lojal, egenskaper som alla som kom i kontakt med henne lärde sig uppskatta. Denna uppskattning av henne som yrkeskvinna bar henne säkert in i det sista. Maj-Britt blev redan som ung en engagerad och ansvarskännande föreningsmänniska, och hennes insatser i styrelser som sekreterare och ordförande är sällsynt värdefulla och respektingivande. Musiken och framför allt körsången stod Maj-Britts hjärta nära och hennes starka engagemang räckte till både för hennes skötebarn, Pargas Damkör, där hon var en uppskattad ordförande i 13 år, och för Finlands Svenska Damkörsförbund, där hon fungerade som sekreterare i 12 år. Också Åbolands Sång- och Musikförbund hade förmånen att ha Maj-Britt med som styrelsemedlem, tidvis såsom sekreterare, med förmåga att organisera och ta ansvar såväl i stort som smått. Det är en stor skara vänner, sångarkamrater, medarbetare, kolleger och kunder som minns Maj-Britt som en lyhörd och varm auktoritet, lågstämd men rättfram, en människa som jobbade stort i det tysta.

Vännerna i Gänget har med stor saknad tagit emot dödsbudet. Vi har haft så roligt, inte minst tack vare Maj-Britts förmåga att ordna det festligt utan att dra sig för besvär av något slag, alltid med ett härligt festhumör, fina rimverser och perfekta arrangemang. Alla har vi i tankarna följt henne under hennes långa sjukdomstid, hennes tålmodiga inställning till sjukdomens förlopp har imponerat. Familjen var en av Maj-Britts kraftkällor, för den levde hon och för den arbetade hon. Hennes omsorg om barn och barnbarn, hennes värnande om traditioner och hennes förmåga att skapa trivsamhet kring familjehögtider har bidragit till den starka sammanhållning, som råder i den Jansénska familjen, och som nu är dess styrka, när vardagen tar vid.

Det fanns mycket att uppskatta hos Maj-Britt: lugnet, klokskapen, generositeten, ärligheten, förmågan att sätta rätta proportioner på allt, tillförsikten att allt ordnar sig, livet skall njutas en dag i sänder. Maj-Britt stod för allt detta – och mycket mer. Nu är stolen bredvid mig i Pargas Damkör tom. Maj-Britts vackra och säkra altstämma har tystnat. Personligen känner jag en oändlig tomhet och saknad efter en vän som alltid funnits där. Det är en närapå 60-årig trogen, varm och lojal vänskap som jag fått känna och för en så sällsynt gåva är jag djupt tacksam.

Maj-Britt förstod att hennes tid var utmätt, lusten till livet fanns inte mera. När man är så klok och så beredd inför döden är det skönt att få vila. Jag saknar Majmi så. Närmast sörjande står hennes Torvald, tre söner, svärdotter och fyra barnbarn. En minneskonsert hölls den 20 september i Pargas kyrka med sång av bl.a. Pargas Damkör, dirigent Hanna Kronqvist, och av Manstolvan Munvig, dirigent Kurt-Erik Långbacka. Kyrkan var fylld av Maj-Britts många vänner, och efterföljande minnesstund vittnade om hur viktig Maj-Britt var för många, inte minst köroch musikvänner.

BRITA-STINA JUNGAR