Backström, Ragnar

f. 13.9.1927

d. 5.8.2019

En kulturpersonlighet har lämnat oss. Den aktiva skribenten och lång­variga intendenten och ordföranden för Langinkoski-föreningen, Danmarks konsul, diplomekonom Ragnar Backström dog efter ett långt och innehållsrikt liv den 5 augusti 2019.

Ragnar föddes i Kyrkslätt den 13 septem­ber 1927. Barndomen tillbringade han på Thorsvik Gård, där hans far var inspektor. Under kriget deltog han i många dags­verken för krigsinsatsen, samt som soldatpojke bland annat i luftvärnet. Han har berättat om sin barndom, speciellt krigsåren, i flera skrifter. Efter att ha avlagt diplomekonomexamen 1951 fortsatte Backström sina studier vid Berkeley-universitetet i Kalifornien som en av de allra första finska ASLA-Fulbright stipendiaterna. Kontrasten mellan efterkrigstidens Finland och Kalifornien var ofattbart stor, och gav honom en genuin förståelse för olika kulturer. Över 60 år senare höll han ett bejublat välkomsttal till amerikanska Fulbright-stipendiater i Sibelius-gymnasiet i Helsingfors, där han kunde berätta hur denna plats, då hans skola Svenska Lyseum, en natt träffades av en flygbomb.

En av de första arbetsplatserna efter returen till Finland 1952 fick han i speditionsbranschen i Kotka, staden där hans fru Urda-Maria redan var rektor. I över 20 år jobbade han som lokal chef för Lars Krogius Ab med den finska trävaru- och pappersindustrin som kunder i landets största exporthamn. År 1973 blev han kallad till honorärkonsul för Danmark, vilket ökade hans redan starka nordiska intresse. I medlet av 1970-talet påbörjade han en ny karriär och verkade i 15 år som lärare i fyra skolor, bland annat vid Kotka svenska samskola och vid Kotka sjöfartsläroverk. Tillsammans med sin kära fru Urda-Maria var Ragnar i decennier en av stöttepelarna i den svenska gemenskapen i Kotka-nejden, bland annat som ordförande i föreningen Svensk samling och senare som aktiv i de lokala pensionärsföreningarna. Många kommer ihåg hans medryckande anföranden, som han oftast kryddade med diabilder som han själv tagit. Ragnar invaldes i styrelsen för Langinkoski-föreningen på 60-talet. Detta var början på hans intresse för den kejserliga fiskestugans mytiska historia. Snart fick han till uppgift att även lotsa stugans framtid som föreningens ordförande och museets intendent. Den 1889 invigda fiskestugan inklusive inredningen var ett resultat av finska topparkitekters samarbete. ”Stugan blev inte en representationsvilla, utan det var kejsarfamiljens gömställe, där man fick vara sig själv”, påpekade intendenten ofta då han presenterade stugan. Den ryska kejsaren Alexander III och hans gemål kejsarinnan Dagmar besökte Langinkoski under fem somrar. Vid Finlands självständighet övertogs stugan av staten, som inte hittade användning för byggnaden och den började förfalla. I sitt omfattande historiska verk, som publicerades 2009, påminner Backström att man på 1920-talet till och med föreslog att stugan borde rivas, eftersom den ansågs vara ett förödmjukande kejserligt minne. Efter insatser från Kymmenedalens museifolk öppnades fiskestugan som museum år 1933. Langinkoski har besökts av kungliga från såväl Danmark som Sverige, men även av representanter för Romanov-släkten. Med hjälp av sina kontakter fick Backström tillgång till arkiven vid Peterhofs palatsmuseum och fick år 2006 den unika hedersuppgiften att lämna en blomsterkrans på kejsarinnan Dagmars grav, då hennes kista flyttades från Danmark till Peter-Pauls fästning i St Petersburg. Den kejserliga fiskestugan är nu ett värdefullt objekt som förvaltas av National- ­­museet. Ragnar, som varit intendent för museet i nästan 40 år, gladde sig mycket över att stugan nu är i professionella händer.

Ragnar Backström var till sin natur en upplysare: han hade i sina otaliga anföranden och tidningsartiklar en förmåga att på ett fängslande sätt berätta om historiska händelser. I flera år var han frilansande reporter bland annat för Östra Nyland, dessutom bidrog han till ett tiotal nordiska tidskrifter med över ett par hundra artiklar om intressanta historiska händelser och platser, oftast med lokal anknytning till Kymmenedalen. Artiklarna kompletterades alltid med fotografier som han själv tagit. Han var en aktiv medlem ibland annat Föreningen Pohjola-Norden, Lions- klubben och förstås Svensk samling i Kotka. Hans släktingar och vänner hade aldrig långtråkigt i hans sällskap. Speciellt lyckligt lottade var hans kära barnbarn, som fick njuta av hans positiva entusiasm och aldrig sinande berättelser, som han alltid lyckades anpassa till åhörarens nivå. Hans skriftliga och fotografiska produktion var betydande, och även kommande generationer kan lära sig av hans pedagogiska insatser. Som en godmodig och alltid vänlig personlighet var han en verklig Grand Seigneur – en klassisk gentleman.

Magnus Backström