Borgar, Bror

f. 3.3.1918

d. 22.5.2019

Prosten Bror Borgar dog den 22 maj i Åbo i en ålder av 101 år, äldst bland vår kyrkas präster. Han hörde till en präst­generation som har satt speciellt djupa spår i vår lutherska folkkyrkas nyare historia, de så kallade vapenbrödraprästerna. Ute vid fronten hade dessa präster stått sida vid sida med män av folket och med dem delat krigets hårda verklighet, bistått sårade, tröstat döende kamrater, tagit hand om stupade och skrivit deltagande brev till de anhöriga. När krigen var över frågade sig dessa präster om det inte ska vara möjligt att i fredstid leva och verka lika nära folket som under de hårda krigsåren. Man inte bara frågade utan skred till verket och tillsammans med ansvarskännande lekmän började man utveckla en vittförgrenad verksamhet med nya former av diakoni, själavård och inremission: familjerådgivning, sjukhussjälavård, närmanden till arbetslivet och arbetarrörelsen, nya former av arbete bland barn och ungdom, insatser inom radio, tv och tidningar samt församlingskampanjer med hembesök och stora möten.

Efterkrigsåren blev sålunda en tid med djärva tankar, stora inspirerande visioner om en kyrka och ett församlingsliv nära folket och dess vardag, en tid av optimism, framtidstro och handlingskraft. Bror Borgar upplevde krigen både som officer och som snabbutbildad militär­präst. Han blev sedan en ypperlig representant för den anda och den initiativkraft som präglade det kyrkliga återuppbyggnadsarbetet. Detta blev han som inspirerande skolungdomspräst, som en av pionjärerna för lägerskriftskolorna i vårt land, som folkhögskolerektor i Houtskär, som direktor för Församlingsförbundet och stiftsrådet i Borgå stift, som chefredaktör för Församlingsbladet och dess efterträdare Kyrkpressen, vilken han var med om att starta. På samma linje låg hans många och långa insatser inom arbetet bland krigsveteranerna. I samma anda kom han också att engagera sig inom kommunal­politiken och i en mängd olika organisationer på såväl lokal- som riksnivå. Med sin ljusa personlighet och positiva livsinställning, grundad i hemmets och hemtraktens kristna tro och tradition, hade Bror Borgar speciella förutsätt­ningar att ta del i och på flera områden leda förnyelsen inom sin kyrka. Hans stora idrottsintresse — bland annat hade han spelat bandy i Vasa IFK på mäster­skapsserienivå — bidrog säkert till hans förståelse särskilt för de unga och deras livssituation.

En praktisk läggning och ett gott omdöme gav honom en sällsynt förmåga att inse vad som bör göras i olika situationer, det må sedan ha gällt kyrkliga eller kommunala frågor eller båtar och motorer. Vi är många som har fått starka livsavgörande intryck och impulser av Bror Borgar. Han efterlämnar ett arv och ett testamente som handlar om framtidstro och trygghet, mål och mening i en tid av vilsenhet och pessimism av olika slag. Särskilt förpliktande är det arv som visar hur en djup förankring i biblisk tro kan leda till en sund och sann medmänsklighet i en värld av hårdhet, diskrimi­ne­ring och murar. Bror Borgar sörjs närmast av sina tre barn med familjer samt sin syster.

John Vikström, ärkebiskop emeritus