Eriksson, Jerker A.

f. 22.10.1931

d. 19.10.2019

När fil.lic. Jerker A. Eriksson gick bort i oktober 2019 förlorade landet en föregångsman inom filmkritiken, en central gestalt inom finländsk filmkultur och en framsynt, liberal chef för filmcensuren. I Hufvudstadsbladets notis om Erikssons bortgång beskrevs denna viktiga sida av hans liv, liksom i Antti Alanens minnesruna i Helsingin Sanomat (25.10.2019). Vad färre visste var att Eriksson var en lärd medeltidshistoriker. Han inledde sina studier i historia vid Helsinglors universitet vid en tid då historia var mer eller mindre medeltidshistoria. Den senare av hans tva lärare, Jarl Gallen, bedrev en modernare form av medeltidsforskning. Eriksson, som inte ville göra sin första lärare Erik Anthoni besviken, höll sig i första hand till dennes paradigm, som var en slags ”forntidsgenealogi”.

Kring 1960 var Eriksson både en skarp filmkritiker och en flitig medeltidsforskare. Han var finländsk rapportör för huvudtemat Frälset vid Nor­diska Historiker­mötet i Köpehamn – den viktigaste och största historiker­konferensen i Norden under denna period. Senare framlade han i Stockholm långa avsnitt av sin licentiatavhandling om häradshövdingari Finland i slutet av 1500-talet. Mottagandet var positivt och han uppmanades att snarast möjligt ställa sig i katedern.

Varför blev det ingen disputation? Jag har inga patentsvar på frågan. Bristande förmåga var det inte. Han var en flitig och noggrann forskare. Han var mycket beläst med djupa insikter om framför allt USA:s, särskilt sydstaternas, historia och den amerikanska litterära kretsen, som kallas The Fugitives. Åren 1959–60 tillbringade han i USA vilket ytterligare stimulerade hans intressen för historia, film och filmhistoria. Filmforskaren Peter von Bagh berättade att han i sin ungdom brukade stiga tidigt upp för att kasta sig över Jerker Erikssons recensioner. Fulbright­forskaren Robert Crunden sade att Jerker Eriksson var nästan den enda i Finland man kunde diskutera Amerika med.

Själv arbetade jag tillsammans med Jerker med boken Mannen i kolboxen. John Reed och Finland, som vi gav ut 1979. Det var som att skriva en deckare. Jag har aldrig haft så roligt som arkivforskare. Jerker Eriksson ville inte stå i rampljuset. Glad och inspirerande trivdes han bäst i kretsen av goda vänner, vilka han var ytterst lojal mot.

Max Engman


Bild: Helen Korpak