Saanila, Kai A.

f. 16.2.1935

d. 1.4.2019

Kai A. Saanila, pensionerad universitetslektor i svenska språket vid Helsingfors universitet, avled den 1 april i Pargas i en ålder av 84 år, i sviterna av ett olycks­fall. Han var född i Helsingfors med släktnamnet Smalén, men inspirerad av 100-årsjubileet av Kalevala bytte den svenskspråkiga familjen släktnamnet till Saanila. Vid fem års ålder blev Kai faderlös då hans far stupade i kriget.

Kai Saanila gick i finsk skola i Helsingfors där han tog studenten 1952 som 17-åring. Han hade först tänkt studera veterinär­medicin, men efter genomgången militärtjänst (även den på finska) ändrade han sig och satsade i stället på nordisk filologi med isländska som särskilt intresse. Han avlade filosofie kandidatexamen vid Helsingfors universitet 1958. Intresset för Island och isländska språket förde honom på en studieresa till Island 1956–57 och senare på en längre vistelse för studier vid universitetet i Reykjavik 1958–60. Studierna ledde till en bachelor-examen i isländska 1960, så när han efter sin hemkomst anställdes vid Institutionen för nordisk filologi vid Helsingfors universi­tet kom han att bli den främsta kännaren av isländska språket och kulturen vid institutionen och fick hand om undervisningen i fornisländska och fornsvenska vid sidan av sin undervisning i svenska.

Kai Saanila arbetade som assistent åren 1960–61, som t.f. lektor 1961–63 och anställdes som ordinarie lektor 1963. Samma år tjänstgjorde han som t.f. biträdande professor vid Jyväskylä pedagogiska högskola, där undervisningen i nordisk filologi hade kommit i gång 1958. Från sin lektorstjänst vid Helsingfors universitet avgick han med pension 1998.

Vid sidan av sin huvudsyssla var Kai Saanila verksam inom flera områden. Han var anknuten till Studentexamensnämnden under flera decennier och funge­rade i nämnden som medlem och senare som adjungerad medlem 1969–98. Åren 1972–73, då han var anställd som förste sekreterare, numera general­sekreterare, genomförde han en betydande modernisering av kansliet. Personalen utökades, nya apparater anskaffades och arkivfunktionerna för­nyades. Under många år var han också ordförande för proven i svenska som främmande språk och censor för proven.

Under sina tidiga lektorsår var Saanila aktiv inom sommaruniversiteten i Kuopio och Villmanstrand. I samband med att grundskolan infördes kring 1970 uppstod ett stort behov att fortbilda folkskollärare så att de skulle kunna undervisa i ämnen som tidigare hört till läroverkens undervisningsplan. Svenska var ett sådant ämne. Saanila meddelade undervisning för approbatur i nordisk filologi under åren 1962–70 vid båda sommaruniversiteten och bidrog därmed på ett betydande sätt till den nya grundskolans språkundervisning. Kai Saanilas läroböcker i svenska kom ut i många upplagor. Han skrev dessutom en lärobok i isländska, sitt specialintresse, som också förde honom till föreningen Islandia där han var sekreterare 1962–75 och därefter ordförande.

Förutom lärare och författare var Saanila översättare. Han var edsvuren translator med finska, svenska, norska, danska och isländska som sina språk.

Kai Saanila var en omtyckt lärare och kollega. Under sina närmare fyrtio år vid Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur var han med om att utbilda flera tiotal modersmålslärare och hundratals svensklärare för våra skolor. Inom lärarkåren deltog han gärna i gemensamma projekt, såväl i det dagliga arbetet som i mer fria sammanhang.

Efter pensioneringen blev Kai Saanilas intressen framför allt sällskaps­spelet bridge och konst i olika former – intressen som han delade med sin hustru Marianne. Han började själv måla och hade flera utställningar bland annat i Botaniska trädgårdens paviljong i Helsingfors. När han och Marianne för nästan tio år sedan flyttade till Pargas (bland annat för att komma närmare sin yngste son och hans familj) fortsatte intresset för både bridge och konst, och hans sista utställning i Pargas avslutades bara några dagar innan han dog.

Kanske kan man sammanfatta Kai Saanilas liv med det som i runskrift står på den runsten som hans familj förärade honom när han hade fyllt 75: malspakan ferðmaðr ok froðr frendr Islands (vältalig färdman och vis vän av Island).

Kai Saanila sörjs främst av hustrun Marianne, barnen Stefan, Elisabet och Erik, fem barnbarn samt brodern Risto. Vi minns Kai Saanila med stor saknad.

Mirja Saari

Mikael Reuter

Elever, kolleger och vänner till Kai


Bild: Stig Kavander. Kai Saanila erhöll år 1988 SFV:s Lillholmsstipendium tillsammans med hustrun Marianne.