Sarpaneva, Pi

f. 14.12.1933

d. 27.12.2019

Inredningsarkitekten Pi (Ann-Mari) Sarpaneva avled i Helsingfors 27.12.2019 86 år gammal. Hon var född i Helsingfors 14.12.1933.

Trots vinter- och fortsättningskriget hade Pi en lycklig och harmonisk barndom. De 23 första somrarna av sitt liv tillbringade hon på Lill-Bastö, där sällskapslivet var rikt och multinationellt. Detta gav henne tidigt färdigheter i socialt umgänge, främmande språk och en kärlek till naturen och skär­gården som varade livet ut.

Pi var lång och slank till växten och visade tidigt fallenhet för kroppsövningar som gymnastik och dans. Dansen utvecklades till en passion hos Pi, som i åttaårsåldern började i dansskola först hos fru Vilagos-Vilakoski för att senare specialisera sig på klassisk balett i Mary Paischeffs balettskola.

Fallenheten för främmande språk styrde Pi’s linjeval i skolan, där hon på språklinjen läste tyska, engelska och franska. Senare under sina studie- och praktikantår i Italien och Spanien lärde hon sig snabbt dessa två språk flytande. Sin mammas modersmål danska hade hon redan lärt sig under ett halvt års evakuering hos släktingar i Danmark 1942. Detta resulterade i en språkpalett med åtta språk.

Intresset för konst föddes tidigt hos Pi, genom inflytandet från hennes mamma Karin, som var reklamtecknare till yrket och dessutom målade akvarell och skulpterade. Senare under skoltiden utvecklades hennes konstintresse genom hennes entusiastiska och empatiska teckningslärarinna Frida Ålander. Pi’s uppenbara talang för teckning och formgivning ledde henne in på konstnärsbanan och efter att ha tagit studenten 1951 klarade hon inträdesförhören till Ateneum, där hon utbildade sig till inredningsarkitekt.

I Ateneum träffade hon Timo Sarpaneva, som åren 1953–56 verkade där som lärare i textildesign. De gifte sig år 1954. I äktenskapet föddes två söner, Tom 1955 och Markus (Polo) 1957.

Timo Sarpaneva hade uppnått sina första internationella framgångar som industriell formgivare på Triennalen i Milano i början av 1950-talet. Hans internationellt inriktade och stilfulla fru Pi var här i nyckelställning gällande PR-frågor. Timo och Pi kom också att bilda ett framgångsrikt och produktivt arbetsteam i synnerhet inom textildesign på 1950 och 1960-talet De designade tillsammans och var för sig såväl vävda som tryckta tyger för ett flertal internationella för företag som Mölnlycke, Kinnasand, Tampella och Björneborgs Bomull.

I mitten av 1960-talet tog Sarpanevas över Helsingfors-modehuset IKA känt för traditionellt ateljearbete. Detta utgjorde starten för Pi’s självständiga och framgångsrika bana som kläddesigner. Kestiläs Juniper-dräkter för damer och Salon Leninkitukkus Ambiente- klänningskollektioner utgjorde båda bevis på hennes kunnande och skaparkraft.

Efter skilsmässan från Timo i början av 1970-talet förblev makarna goda vänner och stödde varandras arbete genom täta kontakter. De hade stor respekt för varandras åsikter och synsätt. Pi grundade år 1971 tillsammans med modekonstnären Maj Kuhlefelt företaget P&M Design, som kom att specialisera sig på design av arbetskläder. Inom företaget arbetade som mest fyra kläd­designers, som designade kläder för tiotals storföretag i såväl Finland som Sverige. Efter Pi’s pensionering övertog och fortsatte hennes son Tom och hans hustru Jaana företagets verksamhet.

Pi hade ett öppet sinnelag och känsla för vad som rörde sig i tiden. Utöver textil- och klädkollektioner designade hon logor, trycksaker och för Puutalo Oy en kollektion sommarstugor lämpade för skärgårdsmiljö. Vid sidan av sitt huvudarbete arbetade hon som inredningsarkitekt och genomförde ett stort antal projekt tillsammans med sin arkitektson Polo. Sommarparadiset i Iniö skärgård förblev det centrala för Pi genom hela livet. De släta klipporna, de vindpinade tallarna och vida fjärdarna utgjorde hennes själslandskap.

Här var hon som lyckligast under sina sista år omgiven av sin familj och i synner­het sina fyra barnbarn. Sin kärlek och förankring till Iniö visade hon genom att aktivt delta i föreningslivet där, bidra till förverkligandet av utställningar och designa logotyper för tidningen INIÖiten och Föreningen, vars hedersmedlem hon var.

Pi valdes år 1989 till ”Espan Friidu” som tack för ett storartat arbete för bevarandet av Esplanadens särart och ökandet av trivseln där. År 1996 till­delades hon I-klass riddar-tecknet av Finlands Lejons Orden som erkänsla för hennes förtjänster gällande befrämjandet av finländsk kläddesign och finländskt mode.

Nils Holmberg, bror

Marjatta Sarpaneva, vän