Westerberg, Sigurd

f. 6.10.1932

d. 3.2.2019

En skärgårdsbornas och yrkesfiskarnas förkämpe i Barösund har lämnat oss. Sigurd Westerberg, allmänt kallad ”Skipi- Sigge”, föddes på Skeppö som enda barnet till fiskaren Emil Westerberg och Runa Röman. Vid sex års ålder blev han faderlös och växte upp på hemön med sin mor och sina farföräldrar. Efter att ha gått i utskärsbarnens folkskola på Skälö och fiskar­skolan i Pernå, gick Sigge till sjöss, där han i tre år tjänade som sjöman på handelsfartyg. År 1952 tog han i land för att överta fäderne­stället Skeppö. En kortare tid körde han ”taxi­båt”, men trivdes ej med yrket. Han satt helst under bar himmel i sin båt med ett minimum av bänkar, durkar och motorhuvar omkring sig. År 1955 gifte sig Sigge med skäriflickan Harriet Fagerström från Grundsö och fick i sitt livslånga äktenskap med henne tre barn.

År 1961 blev Sigge första gången invald i kommunstyrelsen i Ingå. Därmed inledde han en 35 år lång karriär skärgårds- och fiskarbefolkningen till fromma. Av sina förfäder, som i flera generationer varit ”styrmän” och lotsar, hade han ärvt de andliga resurserna som krävdes för uppgiften. Han var i sammanlagt 18 två-års­perioder medlem i kommunstyrelsen. I tre perioder förde han skärgårdsbornas talan i kommunfullmäktige. Sju kommunala nämnder kom under årens lopp också i åtnjutande av Sigges kunskaper och erfarenheter. Som ordförande i miljövårdsnämnden tog Sigge tillsammans med sin kollega i Sjundeå, Gunnel Gottberg, år 1972 initiativet till den folkrörelse som restes mot statsbolaget Nestes planer att bygga sitt tredje oljeraffinaderi i Kopparnäs. Ett stormöte på Hembygdsgården och en uppvaktning av handels- och industriminister Grels Teir, räddade den gången Kopparnäs.

Då man i maj 1975 protesterade mot kärnkraftsplanerna i Kopparnäs, var det Sigge som organiserade den båtburna delen av demonstrationståget, sannolikt det enda i sitt slag i landet.

Skolväsendet och speciellt skolan i Barösund stod Sigge varmt om hjärtat. I slutet av 1970-talet såg det dystert ut för skolan, som då hade endast tre elever. Tack vare sina goda förbindelser till dåvarande undervisningsminister Pär Stenbäck, lyckades Sigge få utverkat dispens för skolans fortsatta verksamhet. På Sigges initiativ inrättades år 1981 en kommunal skärgårdsnämnd. Under nämndens hela verksamhetstid var han dess ordförande. Nämnden tog 1983 initiativ till kommunens köp av Bergvallaområdet på Barö.

I 19 år var Sigge medlem i planeringsnämnden. Under 16 år var han nämndeman i jorddomstolen och verkade också fyra år som kommunens representant i Västra Nylands Regionplansförbund och Nylands svenska landskapsförbund. Som sin andra stora livsuppgift hade Sigge tagit att verka för fiskerinäringens fortbestånd. Vid sidan av sin kommunala verksamhet fortsatte han i sitt fäderne­ärvda yrke. Han fiskade i flera år med strömmingsryssjor och var delägare i trålaren Stina. Med den idkade han laxrevsfiske. Det var han som införde fångstmetoden med laxfällor i Ingå. Han var i många år ordförande i Ingå fiskargille, som bland annat arrangerade fiskarfesterna i Barösund.

Sigge var i 17 år viceordförande i Nylands fiskarförbund och blev år 1993 vald till dess ordförande, en post som han innehade i fyra år. År 2007 blev han kallad till förbundets hedersmedlem. I 13 år var Sigge styrelsemedlem i Finlands yrkesfiskarförbund, varav åtta år som viceordförande. Sina största framgångar inom fiskarfacket nådde han genom införandet av prisstödet för strömmingen. Den insatsen krävde ett intensivt lobbande bland beslutsfattarna i riksdagen. Under ett enda år besökte han hela 27 gånger granitborgen. Sigge hade inget behov av att framhäva sig själv. Han var hjälpsam och anspråkslös men ytterst uthållig och principfast. Inom politiken var han samarbetsvillig och högt uppskattad över partigränserna. Jakten var hans stora fritidsintresse.

Sigge sörjes närmast av hustru, barnen, fyra barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Skärgårdsbor och sommargäster känner stor tacksamhet för vad han gjort för deras landsända.

Gustaf Sundman, granne och medkämpe