Jansson, Paul

f. 31.5.1922

d. 1.2.2007

Läraren, skoladministratören, komponisten och körledaren Paul Jansson avled i hemstaden Åbo den 1 februari 2007. En ovanligt mångsidig kulturpersonlighet med ofta brinnande arbetsvilja hade gått ur tiden. Han hade drabbats av en svår hjärninfarkt redan på våren 2002 och måste alltså genomlida en tung sjukdomsperiod, som räckte nästan 5 år.

Paul Jansson gick den långa vägen till kunskaper och ämbeten. Han var född i ett bondehem i Närpes den 31 maj 1922 och skulle alltså ha fyllt 85 år denna vår. Han gick aldrig läroverksvägen utan tog folkskollärarexamen vid Nykarleby seminarium på våren 1949 – med glänsande betyg.

Men Paul Jansson ville mera. Han slog in på den lärda banan. Efter studentexamen avlade han filosofie kandidatexamen 1957 och skaffade sig samtidigt behörighet som modersmålslärare i läroverk. Sin akademiska karriär krönte han med en licentiatexamen – med musikhistorisk inriktning – som han färdigställde 1973.

Det blev vid Åbo svenska klassiska lyceum som Paul Jansson kom att utföra den viktigaste delen av sitt livsverk. Han var modersmålslärare vid lyceet från 1959 till 1975. Han var visserligen också skoladministratör: först inspektör och pedagogisk ledare för de svenska folkskolorna i Åbo, och fram till 1985 skötte han den krävande befattningen som skolinspektör vid länsstyrelsen i Åbo och Björneborgs län. Ändå vill jag tro att Paul Janssons intresse för och satsningar på både teoretisk och praktisk pedagogik kom mest till sin rätt, blommade upp i intensiv arbetsglädje under åren i Classicum.

Det är mångfaldligen omvittnat att Jansson var en oerhört inspirerande lärare, allmänt omtyckt. Sina pedagogiska basprinciper förde han in i sitt umgänge med eleverna. För honom var varje elev en tillgång, en resurs. Han var inte det felsökande kriarättandets man. I stället tog han konsekvent fasta på elevens alla kapaciteter, stärkte hans vilja och möjligheter, kanske slumrande, inte utnyttjade till fullo. Regelmässigt kunde han också visa upp mycket goda resultat i studentskrivningarna.

Paul Jansson hade emellertid flera strängar i sin lyra. Halva hans liv var musik. Såsom inom den pedagogiska sektorn var han också som musiker både praktiskt utövande, skapande och samtidigt organiserande, samlande. Det är ingen överdrift att påstå, att Paul Jansson under flera decennier i slutet av 1900-talet var den drivande kraften inom musiklivet i Åboland. I 15 år (1962–77) var han ordförande i Åbolands sångoch musikförbund, ända till 1983 dessutom förbundets konstnärlige ledare. Det var mer eller mindre självklart att Paul Janssons musikentusiasm och kunnande kom att utnyttjas också av de allmänna finlandssvenska musikorganisationerna. Han var sålunda i olika repriser styrelsemedlem både i Finlands svenska sångoch musikförbund och i manssångarförbundet. Bokstavligen talat mellan verserna skötte han om publiceringen av det sistnämnda förbundets tidskrift Kvartetten – i förbigående sagt utan ersättning.

Också som utövande musiker var Paul Jansson ovanligt mångsidig. Han var en inspirerande och medryckande körledare. Han var vidare en följsam och skicklig pianist. Han saknade formell utbildning, men kunde praktiskt taget i vilken situation som helst sätta sig vid pianot och prima vista ackompanjera sånggrupper eller soloröster.

I sin egen omfattande musikproduktion – bland annat kantater och flera tiotal körsånger – visade han prov på ett tonspråk, som var både mjukt, uttrycksfullt och sångvänligt. En enhetlig men inte för den skull insmickrande harmonik, i flera satser omväxlande och medryckande tempo. Likgiltig var hans musik inte.

Jag var Paul Janssons vän alltsedan bullriga studieår. Under en lång tid förde vi en intensiv korrespondens med diskussionsinlägg om undervisningens, skolarbetets mål och medel. I något skede sammanställde vi material som vi avsåg för trycket. Men inget förlag var intresserat, vårt resonemang var kanske för radikalt och respektlöst.

Familj och en stor vän- och medarbetarkrets står spörjande och sörjande vid Paul Janssons bår.

HENRIK CEDERLÖF