Rosenberg, Johan

f. 25.3.1925

d. 13.2.2011

Lillebror Sūna Johan Oscar Rosenberg avled i sin hemstad Helsingfors 13.2. 2011, i en ålder av 85 år. Han föddes 25.3.1925. Johan Rosenberg blev student från Nya svenska läroverket 1943, vilket innebar att han omedelbart fick rycka ut i fortsättningskriget. Han hemförlovades först våren 1946, som kustartilleriofficer. Några år senare utexaminerades han som politices magister från Helsingfors universitet, med socialpolitik som huvudämne. För att finansiera sina studier arbetade han som redaktör vid Finska notisbyrån och Hufvudstadsbladet.

År 1949 anställdes Johan Rosenberg som socialchef på Aktiebolaget Schildt & Hallberg, i dag Tikkurila Oyj, där han utförde sitt livsverk. Han pensionerades år 1990, efter 41 år. Hans insatser när det gällde att utveckla företaget och fr.a. dess personalfrågor var av avgörande betydelse. I efterkrigstidens Finland hade socialcheferna ett vidsträckt arbetsområde och Rosenberg engagerade sig under 1950- och 60-talet i de fackliga frågorna i egenskap av förhandlare. Han hann dessutom verka som fabriksbrandchef, arbetarskydds- och befolkningsskyddschef, innan han år 1972 övergick till uppgiften som informationschef.

Överenskommelsen om företagens interna kommunikation hade nyligen trätt i kraft och Rosenberg var med sin utbildning och erfarenhet rätt man för uppgiften. Ett av hans synligaste spår i företagets historia är personaltidskriften Sävyseppo, på svenska Färgstänk. Den grundades 1950 och Rosenberg hann vara dess chefredaktör i 40 år. Företaget har haft en egen fabriksbrandkår sedan 1933 och Johan Rosenberg fungerade som dess chef 1951-62, vid sidan av sitt arbete. Det ledde till att han fick ett flertal kommunala förtroendeuppdrag, bl.a. i befolkningsskyddsnämnden och brandnämnden. Han var också nästan 20 år ordförande för brandkårernas centralorganisation i Vanda.

Då den nuvarande Monicolor-fabriken planerades under 1970-talet var det Rosenberg som skötte relationerna till myndigheterna och därigenom medverkade till att fabriken byggdes i Vanda och inte östra Finland, vilket politikerna av regionalpolitiska skäl försökte genomdriva.

Efter pensioneringen år 1990 fortsatte Rosenbergs karriär färgfabriken till fromma, på två sätt. Företagsledningen ansåg honom vara rätt person att leda den nygrundade veteranklubben, en uppgift han skötte i ett par decennier och först i början av 2010 överlämnade i yngre händer.

En annan och mindre känd karriär öppnade sig i Lettland. Efter Sovjets fall grundade Tikkurila i samarbete med Alcro-Beckers AB ett samföretag tillsammans med en lokal, statlig färgfabrik. Den diplomatiskt lagda och språkkunniga Rosenberg talade nämligen tack vare sina lettiska rötter flytande lettiska och hade under kort tid fått goda kontakter i Riga, vilket gjorde att konsultuppdraget var som gjort för honom.

På 1950-talet, och ännu långt senare, bodde en stor del av företagets anställda på fabriksområdet, och umgicks också på fritiden. Ett uttryck för det var den ”syffa” eller syförening som ingenjörsfruarna hade. Deras män ville inte vara sämre och startade en egen ”herrsyffa”, inte för att sy utan för att diskutera aktuella frågor över en god bit mat. Johan var en aktiv medlem av denna unika och glesnande krets av grånade herrar som träffats regelbundet i femtio år.

Johan Rosenberg var en gentleman av den gamla stammen, alltid redo att hjälpa till och uppmuntra andra. Tyvärr alltmer sällsynta egenskaper i dagens effektiva företagsvärld.

Arja Schadewitz

I många år Johan Rosenbergs underordnade och kollega inom Tikkurila Oyj.