Jernström, Frank

f. 4.8.1914

d. 29.4.2007

Västra Nylands mångåriga chefredaktör Frank Jernström avled den 29 april 2007 i Ekenäs. Han blev 92 år.

Med Frank Jernström har en banbrytare och vägvisare inom finlandssvensk – också finländsk – tidningspress gått till hävderna. Det är ingen kliché att beskriva honom som en tidningsman av den gamla stammen, den som levde helt och fullt med sin uppgift och roll som påpasslig nyhetsbevakare och vaksam opinionsbildare. I sin memorarbok Sju liv (1994) antecknar han med ett stänk av beklagande att den ”dynamiskt aktiva journalistiken” från de första efterkrigsåren hämmades sedermera när också journalister och typografer fick avtalsreglerade arbetsvillkor och ”timmarna på fältet blev räknad och avräknad byråtid”.

Jernström hann knappt sätta sig på den redaktörsstol på tidningen Hangö som stått tom under krigsåren då han 1945 fick en invit att komma till den större tidningen i grannstaden. Här blev han den tredje chefredaktören som anställdes under ett och samma år. Om det tidigare hade rått turbulens i ledningen för Västra Nyland så kom han i stället att stanna längre än någon annan på den krävande posten. När han avgick med pension vid fyllda 65 hade han lett redaktionen och burit det yttersta ansvaret för VN och dess innehåll i nästan 34 år!

Med den unga chefredaktörens ivriga grepp om VN-skeppets redaktionsroder drevs Västra Nyland målmedvetet fram till positionen som en av de ledande tidningarna i den finlandssvenska pressvärlden. Spridningsområdet utvidgades österut och antalet utgivningsdagar ökades till sex. Här skulle bedrivas aktiv journalistik! Västra Nyland skulle bli ett skolexempel på en vaken lokaltidning som inte lämnade en tuva ovänd i jakten på lokalt nyhetsstoff – gärna med ett människonära HI-anslag (human interest). Helheten Västnyland skulle bli ett begrepp och vinna hävd i traktens språkbruk.

Samtidigt skulle VN vidga sina läsares vyer med utblickar över den egna regionen, det egna landet och ut över dess gränser. Katalogen på fräscha initiativ och nya aktiviteter blir lång och en fullständig redovisning får sparas till nästa band av Västra Nylands historia, som blir en pyramid över dess långvariga chefredaktör under uppbyggnadens år med en accelererande medieteknisk utveckling. Blott några exempel må här antecknas.

Som en första åtgärd gick Jernström och VN till storms mot de murar som omgav det kommunala beslutsfattandet. Tidningsreporterns inträde i fullmäktigesalen blev nog en chock för kommunalmän och kommunalkvinnor (fåtaliga ännu på den tiden) som varit vana att besluta utan insyn vare sig av publik eller påträngande offentlighet. Västra Nyland blev först om att här i vårt land introducera en Lucia som valdes till sitt värv av tidningens läsare. Den första VN-medaljen för årets västnyländska idrottsman gavs 1950 till paddlaren Thorvald Strömberg som något år senare blev olympisk guldmedaljör. Tigerstedt-medaljen gavs för lovande uppfinningar. VN tog initiativ till en insamling med syfte att ge varje skola en egen radioapparat. För läsarna ordnades teaterresor, kurser i cykeltrafik (!) och slalomåkning. Den brådstörtade utrymningen av Porkalaområdet och återflyttningen 1956 till den återbördade hembygden ägnades en föredömligt heltäckande bevakning.

Som debattör och opinionsbildare hade Frank Jernström en vass penna, som kunde träffa meningsmotståndare hårt och lämna svidande avtryck. I sina vaket iakttagande och väl underbyggda ledare anvisade han nya vägar och infallsvinklar i samhällsdebatten. Fröet till institutioner som Västra Nylands handelskammare, Turistföreningen Sydväst och Västra Nylands regionplansförbund såddes en gång i VN:s spalter. Som kåsör lät signaturen Nuntius sin formuleringskonst lättsamt sväva ut över vardagens förtretligheter och glädjeämnen.

På redaktionen var Frank Jernström en krävande chef som inte tålde några halvmesyrer. Många som gjort sina första lärospån i ”Västra Nylands journalisthögskola” med Jernström som sträng rektor har senare skapat sig synliga positioner i finlandssvenska och även rikssvenska medier. Tanken på journalistutbildning vid Svenska socialoch kommunalhögskolan drevs av VN och Frank Jernström var också i många år knuten till skolan som lärare i utrikespolitisk journalistik. Utrikespolitik var ett av Frank Jernströms stora intressen som han odlade i bl.a. Paasikivi-Samfundet och under många år förmedlade till radiolyssnarna i regelbundet återkommande utrikespolitiska kommentarer. På otaliga utrikesresor insöp han nya intryck och friska vindar som omväxling till småstadens ibland alltför instängda atmosfär. Tidigt skaffade han sig husvagn och hann göra många ”resor med Charlie”. Reportageresor förde honom runt om i Europa och även till andra världsdelar. Som medlem av den finländska delegationen deltog han i tre generalförsamlingar i FN i New York – som den nyhetsmänniska han var lyckades han där snoka upp Asuntosäätiös famösa sjustadsplan som skulle ha lagt vår nyländska kustbygd under betong. Det avslöjande reportaget i VN bidrog till den väckelse som ledde till att kommunernas självplaneringsrätt gavs laga form.

Om sin egen person och sitt privatliv var Frank Jernström ganska förtegen och det var inte alla gånger lätt att som underställd medarbetare komma på förtrolig samtalsfot med honom. I det gästfria hemmet vid Ormnäsvägen var han en älskvärd värd som livfullt och underhållande kunde berätta om sitt upplevelserika liv, om människor han arbetat tillsammans med på tidningen och mött i andra sammanhang, om åren i kriget som avslutades med uppdraget som förbindelseofficer mellan de finländska och tyska trupperna i Lappland. Egentligen var det först som memoarförfattare efter pensioneringen som han mera närgående berättade om sin tyska barndom – han var född i Leipzig med en tysk far och en finlandssvensk mor – och om flyttningen till Finland 1926 och omplanteringen i det finländska samhället.

För efterträdaren på VN:s chefredaktörsstol var han en lärofader och mentor, som ännu långt inne i sin höga ålders höst intresserade sig för tidningen och dess medarbetare.

OLLE SPRING

--

Frank Bernhard Jernström (t. 1935 Fischmann) föddes den 4.8.1914 och dog den 29.4.2007. Andra redaktör vid tidningen Hangö 1939, 1944–45, chefredaktör vid VN 1945–79. Medlem i Finlands delegation i FN:s generalförsamling 1963, 1965, 1978, medlem av Opinionsnämnden för massmedier 1968–71, i Svensk Ungdoms centralstyrelse 1946–54, ordförande i Yles svenska programråd 1970– 74, styrelsemedlem och vice ordförande i Chefredaktörernas förening 1971–79, ordförande i Sfp:s internationella delegation, medlem i statens delegation för kunskapsinformation 1972–78, i UM:s FN-kommitté 1973–77, i UM:s kommitté för säkerhetskonferensen 1973–84, vice ordförande i Paasikivi-Samfundet i Västnyland, i statliga delegationen för turistärenden 1973–80, ordförande för Pohjola-Norden i Ekenäs 1950–53, ordförande i Turistföreningen Sydväst 1960–68, i Ekenäs stads turistnämnd 1970–76, distriktschef i Västra Nylands scoutdistrikt och medlem av Finlands svenska Scoutförbunds högkvarter 1948–50. Skrifter: Finlandssvenskt i etern 1974, I förbund för hälsan 1980 (på finska 1991), Sjukvård i samråd 1982, Från självständighet till Lappo II 1984 (jte Göran von Bonsdorff), För kultur och framtid 1987, Sju liv 1994, Kusinboken 2000.

--

Frank Jernström erhöll Finlands svenska publicistförbunds Publicistpris 1959, och SFV:s Hagforsmedalj 1989.