F. 12.7.1925
D. 3.2.2002
Else-Maj Johnson, född Stenfors, är borta. Den 3 februari 2002 slutade hennes varma hjärta att slå.
Hon föddes den 12 juli 1925 och växte upp som lärarbarn i Påskmark skola I Tjöck. Redan under mellanskoltiden I Kristinestads samskola stod det klart att Else-Maj skulle komma att jobba bland människor, så utpräglad var hennes sociala läggning. Hon utbildade sig till sjuksköterska i Åbomen utförde egentligen aldrig ett strikt sjukvårdsarbete.
Efter giftermålet 1948 med dipl.ing. Börde Johnson blev Vasa familjens hemort, där också sönerna Janne och Jerker föddes och växte upp.
Den unga, aktiva småbarnsmamman fångades snart upp av Röda Korsets lokalavdelning, som behövde en ledare för sin pensionärsklubb. Det visade sig vara en framsynt satsning-Else-Maj och pensionärerna var "som skapta för varann" från första början. Else-Maj hade hittat sitt framtida arbetsfält.
Efterkrigstidens strukturella samhällsförändringar bjöd på många utmaningar. Else-Maj insåg snart, att de gamla inte bara behövde en stunds underhållning en gång i veckan utan fastmer hjälp med de dagliga sysslorna i ofta omoderna hem. Samtidigt fanns en skara hemmafruar som trängtade ut på arbetsmarknaden och gärna ville göra en insats. Else-Maj med sitt praktiska och handlingskraftiga sinnelag insåg möjligheten:varför inte slå två flugor i en smäll och starta hemhjälpsförmedling i RK:s regi?
Därmed var stenen satt i rullning. Några år senare hade den rullat sig så stor, att det krävdes samhällets insatser för att klarabiffen. Vasa stad inrättade sin kommunala hemhjälpsbyrå och Else-Maj Johnson blev dess första byråföreståndare.
Själv hade hon redan 1960, mycket tack vare sitt engagemang för de gamla, åkt in i stadsfullmäktige nästan på ett bananskal. Hon hade såledesmöjlighet att påverka beslutsfattarna inifrån. De gamla var redan då en växande skara och det behövdes eldsjälar av Else-Majs kaliber för att fåkonservativa politiker och tjänstemän att varsebli problemen.
I stadsfullmäktige satt hon till 1976, den sista perioden också som medlem av stadsstyrelsen. Där skrev hon historia, eftersom det aldrig tidigarehade funnits en kvinna i den positionen i Vasa.
Vid sidan av jobbet och politiken gjorde Else-Maj Johnson en ovärderlig insats som dragare av Vasa svenska kvinnoklubb. Tack vare den vaknandekvinnorö-relsen och en oförtröttlig insats av ElseMaj som valkampanjchef för riksdagskandidaten Elly Sigfrids, lyckades Sfp I Österbotten år 1970 få in sin första kvinna någonsin i riksdagen. Men så lämnades heller ingen österbottnisk by åt sitt öde av den superenergiska Else-Maj med sitt rikt förgrenade kontaktnät.
1974 övergick Else-Maj till organisationslivet i och med att hon anställdes som det nybildade österbottniska pensionärsdistriktets första ombudsman. Pensionärsförbundet hade något år tidigare bildats i Helsingfors och ville nu expandera. Else-Maj startade arbetet med sedvanlig entusiasm och gav sig i kast med att bilda nya pensionärsföreningar. En förening i varje större by, med självständig, stimulerande verksamhet som skulle aktivera alla äldre kroppsligt och själsligt, var målsättningen. "Något för kroppen och knoppen", var devisen.
Men Else-Maj nöjde sig inte med verksamhet på hemmaplan, hon ville också vidga pensionärernas vyer. Skräddarsydda pensionärsresor under trygg ledning till det soliga södern blev hennes varumärke. När hon knöt läkaren, med dr Erkki Tarpila till sig som samarbetspartner blev resorna stor succe. Tusentals pensionärer, som annars knappast skulle ha kommit sig utanför landets gränser, fick på så sätt uppleva våren eller hösten på spanska solkusten, på Teneriffa eller någon ö i Medelhavet.
Else-Maj förblev pensionärsdistriktet trogen fram till pensioneringen 1990. Tyvärr fick hon själv på grund av tilltagande ohälsa inte uppleva en så aktiv pensionärstillvaro som hon bäddat för och hjälpt så många andra att förverkliga. Men livsglädjen, den befriande humorn och den sega och målmedvetna envishet som man brukar benämna "sisu", den övergav henne inte även om benen bar dåligt.
Full av tillförsikt planerade hon även I år en resa till sitt älskade Teneriffa. Den skulle hon ha startat inom kort om inte en annan, slutgiltigare resa kommit emellan. Else-Majs stora släkt och otaliga vänner sörjer med sönerna Janne och Jerker med familjer. Samtidigt gläds vi alla över förmånen att ha fått lära känna en äkta och helgjuten glädjespridande människa, som aldrig försummade att spana efter guldkanten bakom det svartaste moln.
ANITA SVENSSON