Kaustinen, Emil

Det var på ett möte i Vasa en gång för länge sedan. Vi diskuterade huruvida det tjänar någonting till att engagera sig. Någon ansåg att kultur och ideellt arbete bara är onyttigt tidsfördriv. Då sa Emil Kaustinen, nestorn i sällskapet:
– När ni blir lika gamla som jag och blickar bakåt på det ni uträttat ska ni upptäcka en sak. Det ni sätter mest värde på efteråt är sånt som verkade onyttigt när ni gjorde det.
Det säger något om idealismen, engagemanget och det svårmätbara som ger livet dess mervärde.
Emil Kaustinen, som 97 år gammal gick bort den 21.2.2004, var idealismen personifierad. Han var en i bästa mening gammaldags folkskollärare, mångsidigt intresserad och djupt engagerad i organisationslivet, inte minst i ungdomsrörelsen och nykterhetsrörelsen. Han var en god representant för dem man möter på kulturens verkstadsgolv.
Läsningen – konsten att läsa och skriva – var Emils passion och hade varit det sedan han var liten pojke. Jag minns en vinterdag för sju år sedan, när Finland fyllde 80 och Emil var 90. Vi gjorde en resa tillsammans, från Fylgiahemmet i Vasa till ungdomslokalen i Vörå. Emil satte sig på en stol i festsalen och mindes en medborgarfest år 1917, då han som tioåring hade sett författaren Jacob Tegengren hålla tal. Som åttaåring hade han mött Tegengren första gången och beundrade honom som dagens ungar diggar popidoler. Den lilla utflykten till Vörå, Emils barndomslandskap, utformade sig till en lektion i lokal kulturhistoria. Emil var på gott humör och talade oavbrutet.
Även på det litterära fältet hade det organisatoriska varit viktigt. Emil Kaustinen var till exempel en av pionjärerna när Svenska Österbottens Litteraturförening kom till.
Emils eget skrivande handlade i huvudsak om Vasabladet. Han bör vara den som medarbetat längst i bladet. Om jag minns rätt brukade han ange 1927 som det år han började skriva i Vbl. Den 17 mars 1931 trycktes den första av hans oräkneliga byrallor, som han skrev under pseudonymen ”Mittjil”. Byrallorna, som var avfattade på Vörådialekt, är förmodligen det som de flesta Vbl-läsarna kommer ihåg honom för. År 1971 samlade han ett urval rallor till en bok, ”Mittjils byrallor”.
Medarbetarskapet i Vbl upphörde för några få år sedan. Emil Kaustinen kom sålunda att vara Vbl-medarbetare i sju decennier.
Emil medverkade också under årens lopp med en mängd artiklar i olika tidskrifter. Två viktiga sådana är Jacob Tegengren – forskaren, ornitologen (Horisont 1975:3–4) och Jacob Tegengren – några minnesbilder (Studia archaeologica ostrobotniensia 1991). Han skrev också historiker, till exempel den digra Folkskolan i Vörå 1876–1976.
Emil Kaustinens yrke var lärarens. Han utförde sin huvudsakliga lärargärning i två skolor, i Oxkangar och i Roparnäs. Under kortare perioder undervisade han i Andkil och Paxal. – År 1967 tilldelades han SFV:s folkbildningsmedalj.
Emil Kaustinen, som var född den 11.1.1907, sörjes närmast av tre barn med familjer.

BERTEL NYGÅRD