F. 31.1.1943
D. 10.10.1999
VD Johan Korkman gick bort den 10.10.1999 som följd av en sjukdom i en ålder av 56 år. Med honom har finländskt jordbruk mist en av sina främsta förmågor. En stor bekantskapskrets har samtidigt förlorat en avhållen vän.
Johan Korkmans aktiva livsgärning uppvisar mångsidighet, resultatintriktning och ansvarskänsla. Hans kunnande och goda omdöme gav honom en naturlig auktoritet och man lyssnade till honom fastän han talade utan stora åthävor.
Redan som sextonåring fick han ta över skötseln av hemgården Lill-Nägels I Kyrkslätt efter sin fars död. Vid sidan av arbetsuppgifter på annat håll kom han att bli en aktiv husbonde på gården i över fyrtio år. Också hans trygga andliga hemvist fanns på hemgårdens tegar och i den nyländska skärgården. Där växte han tidigt in i sitt synsätt att problem finns till för att lösas.
Efter agronomexamen gav han sig in på forskarbanan inom lantbrukskemin och doktorerade som trettioåring om svavel som växtnäringsämne. I detta skede övergick han i Kemiras tjänst som forskningschef och började knyta sina första ryska kontakter, som han på olika sätt kom att utveckla också i senare uppdrag. Kone Oy: högsta ledning fick ögonen på hans kapacitet och han övergick i detta bolags tjänst år 1984.
Han kände dock att han började fjärma sig alltför långt från sin egentliga yrkessektor.Redan år 197 4 hade han blivit vald till ordförande för Nylands Svenska Lantbrukssällskap och år 1982 efterträdde han akademiker Nils Westermarck som ordförande för Svenska lantbrukssällskapens förbund. För den finlandssvenska lantbruksrådgivningen blev det av avgörande betydelse att han åtog sig att bli detta förbunds VD år 1988.
Sitt mångsidiga kunnande och en stor del av sina tidigare kontakter kunde Johan Korkman utnyttja i sitt nya jobb. Allt merakom hans kompetens att anlitas isamarbetet med Maaseutukeskusten liitto och han kom att upplevas som en ledande representant för hela landets landsbygdsrådgivning. Jord- och skogsbruksministeriet konsulterade honom främst i frågor gällande samarbetsprojekt i Karelen och Baltikum. Som tidigare finländsk ordförande i Nordiska jordbruksforskares förening höll han kvar och breddade sina kontakter också västerut. Han kom att spela en avgörande roll för att närma forskning, rådgivningoch praktiskt arbete inom hela lantbrukssektom. Under helanittiotalet var han också som ledande förtroendeman engagerad i lantbruksutbildningens utveckling på institut- och yrkeshögskolenivå. Inom den kommersiella sektorn verkade han bland annat som förtroendeman i finlandssvenska bank- och försäkringsföretag.
Johan Korkman var i sitt yrke inriktad på tillämpad naturvetenskap. Men han hade också ett brett engagemang i ideell verksamhet. Även där var han praktiskt inriktad och hade rätlinjiga värderingar. Han visste var han stod och vart han ville. Hembygden och dess utveckling samt de finlandssvenska frågorna engagerade honom starkt under flera decennier både I kommunal- och rikspolitiken. Ofta verkade han både som trovärdig sakkunnig och som diplomatisk buffert i konflikter mellan stad och landsbygd och mellan modem jordbruksdrift och miljövård.
Det kan förefalla som om Johan Korkmans arbetsfält skulle ha blivit alltför splittrat. Det blev ändå inte så. Han kunde kombinera sina intressen och skapa en helhetsbild av de olika pusselbitarna. Han hade en ovanligt god förmåga att prioritera det väsentliga och att använda sin tid effektivt utan att förefalla jäktad. I stället för att säga "det går inte" eller "jag hinner inte" sade han "visst skall det väl ordna sig". Han kunde också ge tid åt sin familj och hjälpa sina barn både med goda råd och ett ordentligt handtag när så behövdes.
Vi är många som känner stor saknad efter Johan Korkman och som med värme och uppskattning bevarar minnet av honom och hans gedigna livsgärning.
ARNDT REUTER