Krause, Tom

f. 1934

d. 6.12.2013

Storsångaren och barytonen Tom Krause avled den 6 december 2013 i Hamburg där han på senare tid arbetat som en uppskattad pedagog. Han hörde till våra mest framgångsrika och internationellt inriktade sångare och var en mångsidig konstnär inom hela det klassiska fältet.

Med tanke på hans stora framgångar är det litet överraskande att yrkesvalet skedde efter så pass svår tvekan. Läkare skulle han bli – det var väl föräldrarnas ambitioner, och först efter avlagd medicine kandidatexamen avbröt han medicinstudierna och åkte till Wien.

För alla som kände honom privat eller hörde honom som solist med Akademen var det självklart att han skulle bli sångare. Han var en naturbegåvning av stora mått och sångstudierna gick förbluffande snabbt undan. Hans starka röst hade en härlig märgklang och som person var han utåtriktad, elegant och expressiv.

Redan 1958 fick han engagemang vid Tyska operan i Berlin. Sedan sjöng han över tio år på Hamburgoperan, där han bl.a. under Rolf Liebermanns ledning gjorde en hel del modern opera och även berömda operafilmer.

Krause var oerhört språkbegåvad och han började få bl.a. stora Mozartroller, inte minst i Salzburg, och allt viktigare roller på skiva. Han tolkade Kurwenal och Orestes på Birgit Nilssons bejublade inspelningar av Tristan och Isolde och Elektra under Georg Solti. Därmed öppnades dörrarna till Metropolitan, Wiens statsopera, La Scala och de andra stora operahusen.

Benjamin Britten valde Krause till solist i sitt War Requiem och Eugene Ormandy gav honom barytonpartiet vid Amerikapremiären av Sjostakovitjs XIII symfoni. Det ledde till konserter i USA samt närmare femtio föreställningar på Metropolitan, bl.a. som Escamillo under Leonard Bernstein.

Parallellt med sin operakarriär gav han gärna romansaftnar och sjöng oratorie­repertoar. Han kom att medverka i ett hundratal skivinspelningar, av vilka många blev berömda och fick prestigefulla pris. Till hans storartade skivtolkningar hör Lysiart i Euryanthe, Escamillo i Carmen, Don Pizarro i Fidelio och många till. En personlig favorit är för mig hans humoristiska och avslappnade tolkning av mandarinen Ping på Zubin Mehtas härliga inspelning av Puccinis Turandot. Hans kompletta album med Sibelius sånger har även fått välförtjänt beröm och skivpriser. Krause hann också vara med på ett hörn i den finska operaboomen i Sallinens Palatset. På 70-talet upplevde han något av en vokal kris och det var kanske i det skedet som hans intresse för yogan vaknade. Engagemanget i österländsk filosofi varade livet ut.

Ofta hörde man honom säga, att han lärde sig sjunga först på gamla dar. Då började han även tolka basroller, till exempel Filip II i Verdis Don Carlos i Nyslott. I mina öron var nog unga Krauses rasande stiliga, mörka stämma och intensitet oemotståndliga. Men vid äldre år gjorde han några tolkningsmässigt utsökta liedinspelningar av tyska sångcykler, ofta med Gustav Djupsjöbacka. Hans äldre sångstil präglades av ett nyanserat, innerligt lugn som inte minst den inhemska publiken också fick njuta av på operascenen i valda roller fram till år 2002.

Det som Krause lärde sig genom sin egen kris och sin yoga gjorde honom till en ytterst lyhörd röstpedagog. På 80-talet var han en kort tid gästprofessor vid Sibelius-Akademin. Senare tog han emot en professur vid Musikhögskolan i Hamburg och blev chef för institutionen vid högskolan Reina Sofia i Madrid.

Vid dessa skolor och inte vid Sibelius-Akademin arbetade han in i det sista. Inhemska sångelever fick nöja sig med privatundervisning av honom. Tom Krause var vid sitt frånfälle 79 år gammal.

Jan Granberg

--

Bild: KSF-Media