Krogerus, Harry

f. 9.2.1917
d. 28.2.1999

En naturvetare av gamla stammen är borta. Ett sällsynt innehållsrikt liv har avslutats. Professor Harry Krogerus gick ur tiden den 28 februari 1999. Dödsbudet kom som en överraskning. Fram till sina sista dagar var Krogerus full av planer, såg fram mot många aktiva år, mot nya utmaningar. Men ödet ville annorlunda.

Det skulle vara meningslöst att på ett begränsat utrymme försöka tränga samman allt som hör ihop med Harrys curriculum vitae, hans många ordförandeskap, hans hedersmedlemsvärdigheter, hans frontmannaår o.a. Den som inte känner hans meriter kan anlita en biografisk handbok. Den som känner meriterna behöver ingen hjälp. Några milstolpar må ändå noteras.

Harry Krogerus föddes den 9 februari 1917. Naturintresset var fast förankrat i generna. Fadern Rolf var biolog, fil.dr och överläkare. Harry fick säkert mycket tidigt följa med på inspirerande exkursioner under sakkunnig ledning. Fadern blev också sin sons biologilärare och när Harry blev student år 1934 var studieinriktningen självfallen. Också han skulle bli biolog. Krigsåren innebar avbrott i studierna. Men också under brinnande krig gjordes intressanta iakttagelser som tog sig uttryck i vetenskapliga notiser och artiklar. Efter fredsslutet återupptogs studierna som år 1943 ledde till en fil. kand. examen. Och redan 1948 var doktorsgraden ett faktum. Entomologin, läran om insekterna var det centrala. Avhandlingens titel var "Ökologische Untersuchungen über Uferinsekten".

Småningom koncentrerades huvudintresset på fjärilar. Genom åren växte privatsamlingen mer och mer, och hur många exemplar det slutligen dolde sig i de många skåpen visste Harry knappast själv. Men vi kan lugnt utgå från ett sexsiffrigt tal! Detta kan verka chockerande, men vi måste komma ihåg att nästan alla av Finlands inemot 2400 arter fanns representerade i lådorna - med beläggsexemplar från snart sagt varje hörn av landet, från Hangö udd till nordligaste Lappland, från Åland till Karelen. Samlandet förde givetvis med sig många värdefulla iakttagelser som småningom resulterade i en lång rad vetenskapliga publikationer, sammanlagt minst ett femtiotal. Flera av skrifterna gällde beskrivningar av arter, tidigare okända för vetenskapen. Krogerus namn blev vida känt i lepidopterologiska (fjärilforskar-) kretsar och när vännen Ingvar Svensson (Sverige) upptäckte en tidigare okänd småfjäril i norra Skandinavien föll det sig naturligt att hedra Harry genom att ge fjärilen artnamnet krogeri. Tack vare detta kommer Krogerus namn att leva vidare i lepidopterologemas medvetande för all framtid. Speciell tyngd har f.ö. Harry Krogerus, anteckningar över fjärilförekomsten i Lojotrakten under flera decennier. Så vitt det bara var möjligt noterades allt som var värt att notera, från april till oktober, art för art. Här har framtida forskare ett ovärderligt material till sitt förfogande.

En stor del av Harrys liv ägnades läraryrket. Hans pedagogvärv inleddes omedelbart efter krigsåren och småningom blev han överlärare och slutligen rektor. Överlärarskapet betydde att han inte blott förmedlade sina kunskaper till tusende elever. Han fostrade också en lång rad blivande biologi- och geografilärare. Och alla minns honom som en särdeles inspirerande och humoristisk pedagog. De nämnda adjektiven belyses utmärkt av de ord han brukade ge sina adepter som vägkost: "kom ihåg att biologin är skolans viktigaste ämne".

Ett synnerligen välförtjänt erkännande för alla sina insatser fick Harry då han år 1977 erhöll professorstiteln. För den stora allmänheten blev Harry Krogerus nog mest känd från radioprogrammet Naturväktama. Otaliga mer eller mindre märkliga frågor fick där sina svar, engagerat och sakkunnigt, ofta underfundigt och humorfyllt. Mången gång krävdes förvisso diplomati när det gällde att bemöta alltför fantasifulla frågares påståenden gällande "växter och djur som inte finns". Resor upptog också en hel del av Harrys tid. Fjärilsamlandet gjorde att han kände vårt eget land utan och innan. Men också fjärran länder lockade: Algarve i Portugal, Kina, Afrikas savanner, Sydamerika med Galapagosöama - alla biologers drömmål alltsedan Charles Darwins tider. Som reseledare var han suverän, också i det sammanhanget väger ju gedigen sakkunskap parad med humor tungt. Och, som han själv påpekade: "det var roligt att på ort och ställe konstatera om jag hållit mig till sanningen under mina biologi- och geografilektioner".

En epok är till ända. Harry är borta. Pedagogen, vetenskapsmannen. Naturväktaren, reseledaren. Humanisten, humoristen. Den omtänksamme familjefadern. Medmänniskan, vännen... Vi saknar dig.

Viking Nyström

Harry Krogerus erhöll SFV:s Folkbildningsmedalj år 1984