Kronman, Holger Gunnar

✻ 3.10.1938

† 5.2.2015

Trots att Holger Kronman i flera år lidit av en svår sjukdom kom sorgebudet om hans död oväntat och väckte stor förstämning framförallt i hans familj men också i hans vidsträckta vänkrets.

Holger Kronman föddes i Perus i Lappfjärd i en jordbrukarfamilj som nästyngsta barnet i en syskonskara på fem. Redan vid ett års ålder blev han faderlös, då hans far Gunnar som en av de första stupade vid Kuolemanjärvi på Karelska näset. Förlusten av fadern präglade i mycket Holgers liv, men tryggheten i barndomshemmet och bygemenskapen lade ändå grunden till den ljusa och positiva livssyn som var utmärkande för honom.

Holger var en mycket god elev i skolan och en verklig bokmal – han läste alla böcker som fanns i skolbiblioteket. Efter avslutad folkskola begav han sig som 16-åring till Stockholm, där hans äldsta bror Ingvar ägde en elektrisk butik. Som springpojke på cykel och som hjälp i butiken lärde Holger känna Stockholm s.a.s. på gatuplan.

Men den ambitiösa ynglingen ville vidare. Han återvände till Finland och blev efter avlagd folkakademiexamen antagen som studerande vid Svenska Medborgarhögskolan, senare Svenska social- och kommunalhögskolan (SSKH). Där lades grunden både till hans yrkeskarriär och till hans familjeliv. Han avlade både förvaltnings- och bibliotekarieexamen och tog också examen i revision. Sist men inte minst lärde han känna studiekamraten Pia som sedan blev hans hustru i ett äktenskap som varade i nästan 60 år.

Holgers första anställning som nybliven socionom var vid dåtida Svenska kommunförbundet. Redan då undervisade han som bisyssla vid sin tidigare läroanstalt samt vid Svenska Handelshögskolan i kommunal bokföring, affärsbokföring och offentlig hushållning. År 1966 anställdes Holger Kronman som lektor i kommunal bokföring vid SSKH. Han blev högskolan trogen i trettio år. Vid sidan av sin ordinarie lektorstjänst fungerade Holger också i sex år som kamrer, i fyra år som prorektor och i något över tre som rektor för högskolan. Då SSKH år 1975 förstatligades tillträdde Holger tjänsten som förvaltningsdirektör, en tjänst som han innehade till sin pensionering år 2001.

Under den tid Holger verkade vid SSKH var högskolan ofta i stormens öga, från privat högskola till statlig, från självständig högskola till självständig enhet vid Helsingfors universitet (HU). Examensreformen på 1970-talet ändrade studiegången i grunden vid högskolan. Den tidvis hätska debatten om högskolans placering pågick i cirka tio år och avklingade först då SSKH anslöts till HU 1984. Samtidigt pågick ansatser att reducera högskolans utbildningsansvar till förmån för andra svenska högskolor och universitet. Som ledande tjänsteman stod Holger tillsammans med dåvarande rektor i stormens mitt. Otaliga var de förhandlingar som fördes på Undervisningsministeriet, otaliga de seminarier och offentliga diskussioner som ordnades kring den svenska högskolepolitiken. Holger Kronman var en trygg klippa i alla förhandlingar och diskussioner, alltid med högskolans bästa för ögonen. Holger var en omtyckt kollega. Hans vänlighet och omsorg betydde mycket för andan i högskolan. Han styrdes av starka värderingar, han var rättrådig och kunde dra gränser, men var också en pålitlig och förståelsefull vän och kamrat. Han hade ett gott samarbete med högskolans studerande och blev kallad till studentorganisationens hedersmedlem i samband med sin pensionering år 2001. Holgers Kronmans stora fritidsintresse var skidsporten. Han verkade som ombudsman för Finlands Svenska Skidförbund rf (FSS) åren 1963-88 och som förbundsekonom åren 1988–2005. Totalt var han aktiv i 42 år inom FSS och hade många roller inom förbundet, den sista som hedersledamot. Han stödde också finlandssvensk friidrott och var aktiv inom CIF och Stafettkarnevalsorganisationen. Han hade många förtroendeuppdrag, bl.a. som ordförande för Solvalla och verkade också i en mängd andra stiftelser och föreningar. Inom skolvärlden var han mångårig ordförande i Nya Svenska Läroverkets föräldraförening.

Den kristna tron var viktig för honom. Han var aktiv i församlingsarbetet största delen av sitt liv. Trots att han som statlig tjänsteman inte ville ansluta sig till något politiskt parti var han en utpräglad SFP:are. Efter sin pensionering fungerade han som samvetsgrann och uppskattad skattmästare i SFP:s Seniorförening, Svenska Seniorer i Finland rf i över tio år. Därefter fortsatte han ännu som verksamhetsgranskare. Ännu en vecka före sin död granskade han bokslutet för 2015 och åtog sig att fortsätta som verksamhetsgranskare.

Holgers smultronställe var sommarhuset i Perus, granne till hans hemgård. Där tillbringade han med hustrun Pia, döttrarna Gunvor och Gunilla och senare deras familjer somrar fulla av all den avkopplande sysselsättning som hör ett sommarstugeliv till långt borta från arbetsstressen.

Familjen och släkten betydde mycket för Holger. Han var en omtänksam och närvarande make och far. Då döttrarna var i lekåldern köpte han granngårdens smedja (Smidjon), som inreddes till ”lekhus” med allt två småflickor kunde önska sig. Han var stolt över sina två döttrars framgångar i livet och likaså stolt över sina fyra barnbarn, alla flickor.

Holger hade en hög integritet och en positiv livssyn. Trots att hans svåra lungsjukdom förmörkade hans sista år intresserade han sig ända in i det sista för omvärlden och läste dagligen många tidningar.

Holger levde ett meningsfullt liv ända till slutet. Sorgen och saknaden är stor inom familjen men också bland alla de som under hans livstid kom i kontakt med honom och lärde sig uppskatta den unika människa han var.

Gunvor Brettschneider

Kollega och vän