Laurent, Märta

Född: 8.1.1920

Död: 21.8.2011

Skådespelaren Märta Laurent avled den 21 augusti 2011. Första gången jag såg henne på scenen var i december 1946. Hon spelade prinsessan Florinna i Fågel Blå på Svenska Teatern. Tjugo år senare fick jag första gången regissera henne på samma teater. Sista gången vi arbetade tillsammans var på Lilla Teatern 2005. Mina minnesbilder omspänner sex decennier, men Märtas karriär var längre än så.

Hon var bara femton när hon kom in på Svenska Teaterns elevskola och det huset förblev hon sedan trogen ända fram till pensioneringen. Till en början spelade hon mest glada operettflickor och en och annan själfull hjältinna, men med tiden vidgades hennes register, hon blev skickligare och mångsidigare. Vi är som potatisar, brukade hon citera sin kollega LeifWager, ”vi kan användas till allt”. Det var en rolig liknelse, men det låg allvarlig yrkesstolthet bakom. Märta hade en saklig och osentimental inställning till sitt arbete. Så var hon också fri från den avund som dessvärre kan förekomma i branschen.

På väggen i mitt arbetsrum hänger en bild av Märta som överstinnan i Aska och akvavit. Hon är sorgklädd och bär en urna under ena armen. Men den andra handen höjer ett snapsglas, ögonen och munnen ler trotsigt. Med sina kontraster berättar bilden om rollen, men också om Märta som människa och skådespelare. Komedin förblev hennes modersmål, men det hindrade henne inte från att känsligt och intelligent gå in också i dramatiska roller. Som Mary i Lång dags färd mot natt, Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf? eller värdinnan på Niskavuori.

Hennes eget liv saknade inte heller mörka stunder. Nitton år gammal gifte hon sig med arkitekten Jarl Jaatinen. Knappt två år senare stupade han i vinterkriget. Då var hon gravid, äldsta sonen Jarl föddes faderlös. År 1941 gifte hon sig med advokaten Arvo Aalto och fick ytterligare tre söner, Alec, Mikael och Johan. År 1982 blev hon för andra gången änka.

Vårt sista samarbete gällde pjäsen 1945 på Lillan. Där spelade hon den gamla Rose-Marie, som i nutid berättar pjäsen, och hon kunde berika hela repetitionsprocessen med sina personliga minnen från kriget och efterkrigstiden. Jag skrev rollen enkom för henne och jag skrev alla hennes repliker på blankvers. Väl medveten om att hon behärskade detta Shakespeares versmått; hon hade ju bland annat varit Ofelia i Hamlet, Desdemona i Othello och inte minst Rosalinda i Som ni behagar, en av hennes favoritroller. Märta bibehöll sin ljusa flickaktiga skönhet, men de sista åren började synen krångla. Hela sitt liv hade hon varit en ivrig läsare, allt från klassiker till deckare, nu blev det svårare med den saken. Men hennes intellekt behöll sin skärpa. För bara några månader sedan hade jag, i samband med arbetet på en bok, ett långt samtal med henne om stämningarna på Svenska Teatern på 1940-talet. Jag hade stor hjälp av hennes klara minne och hennes generösa beredvillighet att dela med sig.

Märta Laurent blev 91 år och dog ung.

Bengt Ahlfors