F. 1910
D. 22.6.2000
Scouting, kvinnosak och teknik var det man förknippade Gunvor Leander med. Hon var en stark föregångskvinna som lärt yngre generationer mycket. Vi är många som tagit våra första stapplande steg inför Gis stränga ögon. Vi är oändligt tacksamma över den lärdomen.Vi lärde oss tala inför publik och våga svara på frågor. Rentav debattera. En gudagåva för den som under forntida skoltid på femtiooch sextiotalet inte debatterade utan på sin höjd svarade på frågor.
Gunvor Leander (f. Nylander) var 90 år då hon avled den 22 juni 2000. Hon fick som hon önskade dö hemma i kretsen av . sina närmaste och med den trogna hunden under sängen.
Gunvor var i femtio år ledare inom scoutrörelsen i Finland. Och som sådan givetvis alltid redo att ställa upp. Hon var den första kvinnligavargungeledaren i enpojkkår redan 1927. Flickscoutchef blev hon 1963 och år 1971 överlämnade hon ordförandeklubban till Doris Stockmann.
Svenska Kvinnoförbundet hade i henne en god kraft. Hon var centralstyrelseoch arbetsutskottsmedlem åren 1960-75. Ordförande för Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs blev hon 1960. Där fick honsin speciella uppgift: Sörnäsavdelningen ägde tillsammans med Arbetets vänner I Sörnäs Svenska Gården, ett ganska nedslitetträhus i hörnet av Tavastvägen och Andra linjen i Helsingfors. Gunvor, som till alla sina andra meriter dessutom kunde titulera sig tekniker i värme- och sanitetsteknik, vilket ytterst få kvinnor kan, var drivkraften bakom bygget av nya Svenska Gården. Ett stenhus den gången. Färdigt blev det 1970. Där hade föreningarna sina egna tillställningar och kunde däremellan skaffa sig en slant genom att hyra ut lokalen lediga kvällar.
En princip för Gi var att man inte alltför länge skall vara aktiv utan avgå i tid. Sedan början av sjuttiotalet lämnade hon helt scoutingen, också på organisationsplanet, samt även sitt intensiva politiska engagemang. Hon skötte sina barnbarn på heltid och ägnade mycket tid åt sommarstället i Sibbo skärgård. Hon tyckte också om att resa. Firade flera jular i Marocko och reste också i Asien.
Vad många inte visste var att Gi var en friluftsmänniska och att hon i sin ungdom ägnade sig åt bergsbestigning. Hon besteg Mont Blanc år 1930 och vandrade i Norge samt i Pyreneerna.
Gis liv präglades av två stora tragedier. Hennes äldre bror dog som 22-åring och hennes egen son dog i samma ålder. Hon lyckades vända även dessa personliga tragedier så att de fördjupade hennes livsinsikt.
En stor personlighet har gått bort. Vi är många som saknar henne.
EBBA JAKOBSSON