Liewendahl, Ingvard

f. 19.6.1914
d. 22.12.2014

En välkänd, profilstark och uppskattad gestalt i åländskt musik- och seglarliv har gått bort i hög ålder. Pensionerade läraren, director musices Ingvard Liewendahl avled två dagar före julafton 2004 efter en kort tids ohälsa. Han blev 90 år.
Under de två-tre senaste decennierna var Liewendahl något av en åländsk traditionsbärare. Tack vare sitt utmärkta minne och sin vakna iakttagelseförmåga och umgängsamhet kunde han meddela glimtar lika väl från sjöfartsrådet Gustaf Eriksons hem som från det hårda livet på dåtidens bondehemman på Föglö.
Han hade en omfattande personkunskap och träffande minnesbilder från pojkåren om händelser så långt tillbaka som första världskrigets slut. Ännu den sista hösten kunde han från åldringsvården på Gull­åsen i Mariehamn delta med en minnesbild i den pågående pressdebatten om lodjur på Åland.
Av särskilt intresse är också den dokumentation Ingvard Liewendahl gjorde om gamla stenkummel i den åländska skärgården, som han ansåg att kunde vara bevis för mycket gamla segelleder.
Ingvard Liewendahl var en ivrig tävlingsseglare inom Mariehamns seglarförening där han blev både kommodor och 1988 föreningens hedersmedlem.
Det nautiska intresset tog sig även uttryck i att han konstruerade både segel- och motorbåtar. Tillsammans med Pekka Barck och NJK:s legendariske hamnkapten Harald Affe Alfthan gav han 1992 ut boken Sexornas jakt, som täcker hela den flotta av sexor som funnits i Finland och han blev även hedersmedlem i Finlands R-sexmetersklubb.
Liewendahl föddes i en barnrik och driftig lärarfamilj. Så småningom styrdes hans väg in på lärarbanan och efter dimission från lärarseminariet i Nykarleby 1936 tog han tjänst i folkskolan i Sonboda Föglö, där den musikaliskt begåvade släkten Liewendahl har en del av sina rötter.
År 1968 startade han Mariehamns ungdomsorkester, som han dirigerade till 1983. Orkestern gjorde turnéer både i Norden och USA. Den verkar och blomstrar fortfarande.
Under hela sitt vuxna liv ägnade sig Liewendahl åt sång och musik. Han dirigerade Mariehamns sångkör till 1980 och senare Sångens vänner. Han har tilldelats Finlands svenska sång- och musikförbunds hederstecken i guld, samt andra hederstecken inom musiken. År 1993 fick han motta titeln director musices.
Också Liewendahls lärargärning var mångsidig. Vid sidan av livsverket i Övernäs skola i Mariehamn hann han undervisa i Ålands yrkesskola, handelsskolan, Ålands sjömansskola, Tekniska skolan, Sjöfartsläroverket och Ålands lyceum på timlärarbas. Förutom musik undervisade han tidvis i svenska, hälsolära och gymnastik.
Han hade under kriget utbildats till sanitetsunderofficer. Fastän Ingvard Liewendahl visste att upprätthålla en konsekvent disciplin i klassen månade han också om att de svagare eleverna skulle få stöd för att kunna klara givet pensum.
Denna sociala sida kom också till synes då Liewendahl efter kriget utsågs till ordförande för socialnämnden i Mariehamn.
Ingvard Liewendahl tog det åländska samhället, självstyrelsen och svenskans betydelse på fullaste allvar. Han lade förståelse och tolerans i dagen när det gällde ”Rikets” problem och svårigheter. Han lät sig inte engageras partipolitiskt.
Det är många som minns och saknar ”Årets mariehamnare” 1993.

RALF FRIBERG