Redaktör Erik Lodenius avled 11.10.1994 i Helsingfors 81 år gammal. Därmed har en av stöttepelarna i Hufvudstadsbladets redaktion under årtiondena efter andra världskriget gått ur tiden.
Under sina år som ekonomisk redaktör och ledarskribent skrev han tusentals ledande artiklar för tidningen – osignerade som den tidens kutym påbjöd. Denna mer eller mindre anonyma insats som opinionsbildare stämde väl ihop med hans personligt blygsamma väsen. Hans insiktsfulla och reflekterande skrivsätt väckte förtroende och uppskattning I mycket vida samhällskretsar.
Erik Lodenius föddes till journalistvärlden. Hans far var på sin tid en av landets ledande publicister, Elias Lodenius, som fram till sin död 1919 fungerade som Åbo Underrättelsers chefredaktör.
Familjen flyttade till Helsingfors och Erik Lodenius blev student från Svenska Normallyceum. Under åren 1936-39 studerade han nationalekonomi och statslära vid Helsingfors universitet. 1939 anställdes han vid tidningen Nyland. Under vinterkriget var han plutonchef vid fronten. Under fortsättningskriget fungerade han som krigskorrespondent och beklädde chefredaktörsposten i Nyland fram till 1945.
Under de politiskt kritiska åren 1945--47 samlade Lodenius erfarenheter av det praktiska politiska livet å han arbetade som ombudsman förSvenska folkpartiet. Därefter kallades han till chefredaktörsposten på tidningen Österbottningen, där han stannade till 1949 då han anställdes vid Hufvudstadsbladet.
Det var en kunnig och erfaren journalist med en mycket bred kontaktyta till olika delar av det finländska samhället som trädde in i redaktionen.Under sju år fram till pensioneringen 1975 fungerade Erik Lodenius också som Hufvudstadsbladets ställföreträdande chefredaktör.
I enlighet med dåtida redaktionella organisationsformer och prioriteringar skötte Erik Lodenius i åratal tidningens rapportering om ekonomi och näringsliv ensam. Den ekonomiska redaktionen var en enmansredaktion.
Under åren 1965-75 ägnade han sig huvudsakligen åt att skriva ledande artiklar. Han hade ett brett register även om de ekonomiska frågorna dominerade. Medan de ideologiska lidelserna svallade i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet höll Erik Lodenius sin kurs. Han var för fri företagsamhet och betonade näringslivets betydelse för nationens utveckling. I sina politiska analyser kunde han vara nog så sarkastisk, men aldrigutan förståelse för behovet att sammanjämka och behovet av solidaritet med de sämre lottade i samhället. Han var även mångsidigt kulturellt intresserad.
Tidigare. än mången annan vaknade Erik Lodenius till insikt om de ekologiska sammanhangen, om det förnuftsvidrig att inte väga de strikt ekonomiska värdena mot de miljövärden som sorglöst spolieras för all framtid i vårt samhälle.
Hans stilistiska förmåga och kunnande togs också i anspråk för att skriva företagshistoriker. Han var med om att författa Finska Pappersbruksföreningens historik för åren 1918--1968. Därefter gav han ut Havets vida arbetsfält. Ångfartygs Ab Bore 1897-1972, Helsingfors Sparbank 1826-1976 Il-IV, Hundra år med Pauligs och Finland Sydamerikalinjen 1926-76.
Inom journalistskrået var Erik Lodenius en högt uppskattad, inspirerande och hjälpsam kollega. Sällan blev de svåra, nattsvarta problemen hängande I luften i hans sällskap. Det var vanligen han som med ett träffsäkert, gott skämt sköt ner dem.
När det gäller Erik Lodenius känns det ovanligt riktigt att ta till det gamla uttrycket: i ljust minne bevarad.
RAFAEL PARO