Lodenius, Peter

f. 13.10.1942
d. 25.11.2018

Många säger att Peter Lodenius (1942–2018) var ödmjuk, anspråks­lös, generös. Det stämmer. Han var urtypen för en människa som sätter andra före sig själv. Eventuellt är det något färre som sagt att Peter också var en oerhört passionerad människa. Kanske är det för att passion ofta förknippas med det extro­verta och yviga och inte med det lågmälda och strävsamma. Men Peter var verkligen passionerad. Och ofta är det de minsta lågorna som brinner hetast.
Särskilt starkt brann Peter Lodenius för tidningen Ny Tid dit han kom som ung journalist 1973 och där han verkade som chefredaktör 1985–2000. Då han avled i sitt hem i Helsingfors den 25 november 2018 var han fortfarande starkt engagerad i tidningen, som skribent och som bakgrundskraft. Peter hade en stor del i att det som var en regelrätt partitidning (för DFFF) redan tio år innan realsocialismens fall i Östeuropa började odla en mer reflekterande, öppensinnad och icke-dogmatisk journalistik. Från sjuttiotalets slut utvecklades Ny Tid till en i ordets bästa bemärkelse vildvuxen trädgård för idédebatt med vänsterprägel, miljöfrågor, feminism och kultur.
Genom denna lätt anarkistiska nyodling blev Ny Tid småningom Peter Lodenius livsverk, präglad av hans värme. Men tidningen var inte hans självförverkligande, inte en förlängning av hans ego. Ofta har jag tänkt att sådan är all genuin passion. Osjälvisk. Arbetsam.
Under de knappa fyra år i början av 2010-talet som jag själv verkade som tidningens chefredaktör fick jag ofta erfara Peters stora vänlighet, klokskap och tillit. Peter var oerhört allmänbildad och hade en enorm förmåga framför allt i researchfasen i sitt journalistiska värv. I synnerhet i fråga om Östeuropa var han oerhört kunnig. För bevakningen av de europeiska omvälvningarna i samband med Sovjetunionens fall belönades Peter och Ny Tid med statens informationspris 1992. Tre år senare, 1995, tilldelades Peter det stora finlandssvenska journalistpriset uppkallat efter Topelius och 2006 fick han Allmänna journalistförbundets pris för sitt livsvärv. I det värvet ingår förutom alla artiklar ett flertal böcker om allt från George W. Bushs imperiebygge och islam till djupgranskningar av det politiska läget i länder som Ukraina och Turkiet. Därtill var Peter också kolumnist för Kansan Uutiset och tankesmedjan Magma.
Närmast sörjs han av mor, dotter och syskon, men naturligtvis också av de lösa nätverken kring Ny Tid för vilka han betytt så mycket.
Själv träffade jag Peter för sista gången på bokmässan. Sin sviktande hälsa avhandlade han kortfattat med ett ”jag har lite svårt att gå”. Mer pratade vi om fallet Jamal Khashoggi och Saudiarabien som skulle bli hans sista skrivprojekt.

Fredrik Sonck

--

Texten har tidigare publicerats i Hufvudstadsbladet.