Lång, Börje

Född: 25.7.1932 Död: 14.1.2014

En hedersman av den gamla stammen. En formulering, som inte sällan nyttjas i sammanhang som detta, men som just denna gång känns ovanligt relevant. Virket Börje Lång var gjord av är en bristvara i vårt nyegoistiska tidevarv. Börje var genuint intresserad av sina medmänniskors väl och ve och om han stötte på orättvisor sparade han ingen tid och möda för att korrigera missförhållandena.
Börje Lång föddes den 25 juli 1932 i byn Älgmossen i Pörtom socken och var livet ut omåttligt stolt över sin sydösterbottniska härkomst.
Hans högsvenska var ovanligt vårdad och välartikulerad, men given de rätta incitamenten svängde han med förtjusning blixtsnabbt över till hembygdens tungomål.
Börje blev 1958 filosofie magister i engelska och tyska vid Åbo Akademi och fick tjänst som lektor vid Åbo Handelsinstitut. År 1975 gick flyttlasset till Åland, där han verkade som skolinspektör och byråchef vid Landskapsstyrelsen samt rektor för Medborgarinstitutet, innan det 1988 var dags att återvända till studiestaden och rektorskapet vid Åbo svenska arbetarinstitut.
En folkbildare ut i fingerspetsarna, med andra ord. En egenskap, som i kombination med ett levande historiskt intresse och en inte obetydlig skådespelarbegåvning resulterade i kreerandet av ett otal gestalter som storbonden vid kalasen på Stundars, Per Brahe, Gustav Vasa, Runeberg och Pehr Kalm.
Den sannolikt mest kända figuren i Börjes persongalleri var dock hertig Johan på Åbo slott. Hertig Johans gästabud var – liksom Stundarskalasen – urprungligen Börjes ide, och blev med tiden ett begrepp även utanför de åboensiska kretsarna, och under åren 1979-99 hann Börje och hans glada gäng med inte mindre än ett tusental föreställningar, där musiken spelade en nog så central roll.
Precis som i sångarbrodern Börje Långs liv, BLå, som han kallades i studentkörskretsar, var en Brahe Djäkne, sedermera Ärke­djäkne, i själ och hjärta och hans pregnanta andra tenor satte, solistiskt likaväl som kollektivt, guldkant på såväl otaliga körevenemang som, tillsammans med ärkeglunten Bosse Öblom, oräkneliga framföranden av Wennerbergs odödliga Gluntarne.
Oräkneliga är även de unga djäknar, bland dem undertecknad och Börjes tre egna söner, som i honom fick en mentor som aldrig satte sig på några höga hästar och alltid gav sig tid att reda ut allt tänkbart från stämföring till flugknytande.
Legendarisk blev han därtill som högst inofficiell ”materialförvaltare”, och mången tankspridd djäknes konsert har räddats tack vare BLås aldrig sinande mobila förråd av frackreservdelar.
Pörtom, Åbo, Mariehamn – och som oumbärligt fjärde hörn i Börjes geografiska livskvadrat: Pargas. Hustrun Solveigs hemtrakt, där den dyrbara lediga tiden tillbringades i familjens sköte på sommarstället Långvåg.
2002 blev Börje änkling – men någon avmattning i verksamheten var inte märkbar. The show must go on, sägs det. Den här gången i ordets allra bästa bemärkelse – ända fram till det ödesdigra slaganfallet 2010.
Efter det syntes BLå fortfarande sporadiskt i musikaliska sammanhang, så till exempel vid Brahe Djäknars 75-årsjubileum 2012, men stämman hade tystnat. Nu svävar sången och själen fritt. Frid över Börje Långs ljusa och glada minne!

Mats Liljeroos
sångarbroder och vän