Lång, K. J.
f. 30.5.1934
d. 24.9.1998
Förre fångvårdschefen K.J. Lång avled den 24.9.1998 bruten av en svår sjukdom. Han blev 64 år gammal. Lång arbetade i 36 år på fångvårdsverket, av dem 28 år som överdirektör.
Karl Johan Lång föddes i Pörtom den 30.5.1934. Efter att ha blivit jur.kand. år 1960 knöts han till justitieministeriets fångvårdsavde1ning, först som utbildningschef och från år 1970 som överdirektör. På fångvårdsavdelningen kom han att stanna fram till pensioneringen för ett år sedan, med två undantag. År 1969 gästspelade han en kort period som äldre regeringssekreterare vid social- och hälsovårdsministeriet och år 1971-72 var han justitieminister i några månader.
Som fångvårdschef var K.J. Lång kontroversiell. Han beskylldes ofta för att stå för en alltför liberal inställning till fångar. Ofta då en fånge rymde, eller då större narkotikainnehav avslöjades innanför murarna, riktades skarp kritik mot fångvårdschefen. I en intervju i Hbl i maj 1994 inför sin 60-årsdag gick K.J. Lång till motattack:
”Många kräver stränghet i rättssystemet som lösning på kriminalitet. Om det vore så enkelt skulle man för hundratals år sedan ha avskaffat all brottslighet. Om det är någonting rättssystemet inte har lidit brist på så är det stränghet och omänskliga förhållanden. Om stränghet är lösningen skulle Sovjet och diktaturerna i Sydamerika ha avskaffat brottsligheten för länge sedan. Sovjet om något samhälle tillämpade hårdhet, stränghet och grymhet på fångar. Ett humant bemötande och mänsklighet ökar säkerheten och tryggheten i samhället. När italienarna skröt med Mussolini och förklarade att fascismen hade fått tågen att hålla tidtabellerna, svarade Ernest Hemingway att tågen avgick i tid också i USA, utan fascism”, sade K .J. Lång för drygt fyra år sedan.
Hans arbete för humanistiska värden gav honom många förtroendeuppdrag i samhället. Han ledde i början av nittiotalet kommittén som listade medborgarnas grundrättigheter. Det var då man i Finland för första gången gjorde upp en förteckning över vilka mänskliga rättigheter alla medborgare bör åtnjuta. Lång var under några år ordförande för det finländska människorättsförbundet. Han ledde också Opinionsnämnden för massmedier åren 1972-75 och var i tiden ordförande för bl.a. Nyliberala studentförbundet och Demokratiska jurister.
K.J. Lång avgick med pension i januari 1998. I sin avskedsintervju summerade han sin insats för en liberal kriminalpolitik.
”Det viktigaste var att vi fick ut en mängd människor ur fångelset som ingenting hade där att skaffa. Vi satsade på samhällstjänst, villkorliga straff och kännbara böter. På det sättet sjönk antalet fångar radikalt. Ingenstans i världen har antalet minskat så mycket på så kort tid, med undantag för Slovenien”, berättade Lång i december år 1997.
Då varnade han för att politiker och beslutsfattare går med vulgäropinionen som ropar på strängare straff.
”Finland är ett av Europas tryggaste samhällen. Här finns inget behov av skärpta straff och det borde politikerna begripa”, sade Lång i det som skulle bli hans sista intervju för Hbl.
Redan då var K.J. Lång märkt av sin sjukdom. Med stor ansträngning flyttade han på papper och mappar för att kunna överlämna ett tomt arbetsrum till sin efterträdare Markku Salrninen.
”Jag har cancer, och uppenbarligen diabetes”, berättade Lång och sände hem fotografen. ”Ta en garnmal arkivbild. Men kom igen senare. Jag tänker inte försvinna som pensionär utan kommer aktivt att delta i debatten, bara jag blir frisk. Jag har många planer.”
Nio månader senare var K.J. Lång död. Nu får debatten klara sig utan denna konsekvent liberala röst.
STAFFAN BRUUN