Lönnfeldt, Marita

Bruten av sjukdom under sina sista år, men med ett rikt liv bakom sig, somnade Marita Lönnfeldt in på vårdavdelningen i Kimito den 28 september 2013, i en ålder av 84 år. Alla som kände Marita kommer framför allt ihåg hennes glada humör och positiva livssyn, som bar henne genom de prövningar, som livet förde med sig.
De sjukdomar hon drabbades av brukade hon kalla för ”världsliga saker”. Det som betydde mest för henne var familjen, släkten och vänkretsen. Hennes värme och omtanke räckte till för alla. I sina aftonböner hade hon för vana att räkna upp inte bara man och barn utan också barnbarn, barnbarnsbarn och andra som var i behov av förbön. Vid sidan av omsorgen om familjen var Marita aktiv som föreningsmänniska, bland annat inom Martharörelsen, och hon brann i synnerhet för skärgårdsfrågor.
Hon älskade sin hembygd och enligt hennes åsikt fick man aldrig förgäta sina rötter. Hon var mycket mån om att bevara och föra vidare traditioner, i synnerhet gällande matlagning och firandet av högtider. Hon bidrog till att bevara kunskapen om skärgårdens kulturarv bland annat genom att i två böcker beskriva gamla seder och bruk i skärgården. Tillsammans med maken Nils erhöll hon SFV:s folkbildningsmedalj år 1989.
Hon följde också aktivt med de arkeologiska utgrävningarna vid Kyrksundet i Hitis på 1990-talet och var stolt över att hennes hembygd kunde uppvisa fynd från vikingatiden. Hon forskade ständigt i skärgårdens historia och ledde i många år olika hembygdsforskningsgrupper. Hon bidrog också aktivt till planeringen och inredningen av museihemmet på Bengtskär. Bengtskärs fyr stod henne nära därför att hon som barn tidvis vistats där under somrarna. Barndomen i Rosala och Böle hade hon alltid i ljust minne, men hon sörjde över att hon under kriget varit tvungen att vistas många år som krigsbarn i Sverige. Efter kriget utbildade hon sig till lärarinna vid seminariet i Ekenäs; gifte sig och fick sina första barn. Under 1950-talet och in på 1960-talet arbetade hon vid olika skolor i Åbolands skärgård.
Efter att hon gift om sig med lantmätaren Nils Lönnfeldt, flyttade hon till Västanfjärd, där hon tillsammans med honom pietetsfullt renoverade och inredde gårdsbyggnaden på Gräggnäs. Där idkade hon och Nils jordbruk till husbehov och de höll sig också med får. Familjen växte och Marita stannade hemma med barnen så länge de var små. I slutet av 1970-talet utbildade hon sig till speciallärare i Vasa och arbetade därefter till sin pensionering som speciallärare på Kimitoön.
Många somrar vistades Marita med familjen på Trunsö, där hon och Nils byggde ett sommarhus. De byggde också ett hus i Rosala, där de kunde vistas sent på höstarna och tidigt på vårarna. Maritas längtan ut till havsbandet blev särskilt stor när isarna gick och havet åter svallade fritt mot stränderna. Efter att Nils gått bort 2009, räckte inte Maritas krafter och hälsa till för att bo ensam kvar i Gräggnäs och hon flyttade till en bostad i servicehemmet Solglimten i Hitis. Hon var tacksam för att hon fick återvända till sin födelsebygd, och där bodde hon tills hälsan svek och hon behövde sjukvård dygnet runt.
Marita hågkoms av talrika vänner och bekanta och sörjs djupt av barn, syskon, svärdöttrar, barnbarn, barnbarnsbarn och andra släktingar. En bättre svärmor än Marita kunde jag inte ha haft.

Paula Wilson
svärdotter