Madsén, Elna

f. 10.1.1890

d. 13.9.1959

Lektorn, fil.mag. Elna Madsén avled i Helsingfors den 13 september 1959. Med henne gick en särpräglad personlighet och en framträdande representant för den finlandssvenska läroverkslärarkåren ur tiden.

Elna Matilda Madsén föddes i Ekenäs den 10 januari 1890 som dotter till byggmästaren Bernhard Madsén och Eva Sundström. Studentexamen tog hon vid Heurlinska skolan i Åbo år 1908, varefter hon vid Ekenäs seminarium avlade folkskollärarinnexamen 1909. Sedermera ägnade hon sig åt humanistiska studier vid universitetet i Helsingfors och blev filosofiekandidat 1915 med allmän historia som huvudämne samt geografi och svenska som de viktigaste biämnena. Sin livsgärning kom hon att utföra som läroverkslärare i Helsingfors. Under åren 1916–1927 tjänstgjorde hon som lärarinna i svenska och historia i Svenska samskolan i Helsingfors. Sistnämnda år övergick hon till Läroverket för gossar och flickor i Helsingfors, och denna skola blev hon trogen återstoden av sitt liv. Hon var föreståndarinna i läroverket 1927–1951 och lärarinna i svenska och historia till utgången av vårterminen 1959, då hon, redan märkt av den sjukdom som skulle komma att ända hennes liv, avgick med pension.

De hyllningar som kom henne till del, då hon lämnade sin gamla skola, visade vilken stor roll hon hade spelat under sin långa verksamhet där. Hon ställde stora krav på sig själv och på sina elever, men vann beundran och tillgivenhet genom sin varma mänsklighet och sina omfattande intressen. Med värdighet, förfining och elegans representerade hon sitt läroverk utåt och blev tidigt en observerad gestalt i den pedagogiska världen. Också i nordiska sammanhang spelade hon en roll genom sitt deltagande i praktiskt taget alla modersmålslärarkongresser.

Huvuddelen av sin lärargärning utförde hon på modersmålsundervisningens område. I sin didaktik var hon städse intresserad av nya strömningar, men sin undervisning bedrev hon enligt fasta metoder och stränga principer. Hon gjorde en betydande insats genom sina omutliga krav på modersmålets ans och vård i både tal och skrift. En icke ringa roll spelade därvid hennes stora intresse för teatern, som inom skolans väggar dokumenterade sig i en omsorgsfull och vårdad inövning av skådespel för julfesterna. I skolans inre liv spelade hon under decennier en central roll som föreståndarinna, varvid hon speciellt tog sig an elevernas allmänna fostran.

Hon åtnjöt en stor och självfallen respekt, men eleverna lärde sig snart att i henne se en uppriktig vän och hjälpare som långt mer än de flesta pedagoger intresserade sig för dem och deras bekymmer på det rent mänskliga planet. I kollegiet var hon en samlande gestalt och var ivrigt och pliktmedvetet med i alla de institutioner och föreningar som grupperar sig kring det gamla läroverket. Under sina många år som föreståndarinna satt hon med i skoldirektionen och utövade där ett betydande inflytande tack vare sin klara uppfattning, sin goda inblick i problemen och sin praktiska syn på tingen.

En stark och orubblig ansvarskänsla betingade hennes medverkan i skolans liv i alla dess aspekter. Med samma allvar och hängivenhet omfattade hon också de pedagogiska samlingssträvandena. Det var sällan hon saknades i kretsen, då Pedagogiska föreningen eller Finlands svenska läroverksförening, för att inte tala om Modersmålslärarföreningen, samlades till möte eller debatt. Men hennes medborgerliga pliktkänsla och sant mänskliga uppfattning drev henne även att intressera sig för de mindre väl lottade i samhället. Sålunda var hon från 1924 till sin död medlem av direktionen för Sockenbacka barnhem.

Elna Madsén hörde till de människor som observerades och som alltid gjorde intryck på sin omgivning. Hennes redbara karaktär, intresset för medmänniskorna och den fina humor som hon gärna utvecklade i en intimare krets av kolleger och vänner, gjorde henne varmt uppskattad hos alla dem som kom i beröring med henne. Men framför allt framstår hon i minnet som den borna pedagogen av en typ som förefaller att inte längre vara så rikt representerad.

Torsten Steinby