Mannil, Ragnar

Kanslirådet Ragnar Mannil avled i Jakobstad den 1 september 2003. Han var född i Vörå den 16 maj 1923. Han hann således fylla 80 år på våren, men redan då var han märkt av en allvarlig sjukdom.

Bäst känd är Ragnar Mannil som legendarisk kanslichef och sekreterare för Svenska folkskolans vänner. Där arbetade han i 26 år som chef (1960–86) Under hans tid stärktes SFV-rörelsen på många olika sätt. Han byggde upp fondväsendet som är den ekonomiska stöttepelaren för föreningen. Under hans tid köpte SFV Holger Schildts förlag, som successivt har blivit det största förlaget i vår språkkrets. Stor möda ägnade Ragnar Mannil åt att utveckla Svenska studiecentralen och Svenska brevinstitutet. Under hans ledning började Svenska studiecentralen nå ut till alla delar av svenskbygderna. Småningom kunde Svenska studiecentralens kursutbud och studiecirklar breddas så att varje finlandssvensk med kunskapstörst kunde delta. Därmed blev Mannil en banbrytare inom det fria bildningsarbetet i Svenskfinland. Han konsulterades när Ålands bildningsförbund grundades och han verkade också som ordförande för det nordiska folkbildningsförbundet FNV. På hans initiativ tillkom Folkbildningsmedaljen och Hagforsmedaljen, som SFV numera varje år tilldelar bemärkta finlandssvenskar. Också Arvid Mörne-tävlingen inrättades på hans initiativ.

Ragnar Mannil tog studenten vid Vasa lyceum 1945, och 1947 utexaminerades han som folkskollärare från Nykarleby seminarium. Långt senare avlade han filosofie magisterexamen vid Helsingfors Universitet (1965). Däremellan hann han göra sina första lärospån i arbetslivet: 1947–50 som ungdomssekreterare vid Finlands svenska nykterhetsförbund, 1950–51 som lärare vid Vörå folkhögskola, 1951–58 som föreståndare för Svenska nykterhetsbyrån i Vasa och slutligen 1958–60 som redaktör vid Vasabladet.

Ragnar Mannil var både en uppskattad talare och god stilist. Hans kändaste alster är Nya formulärboken som utkom 1950 och därefter i många nyupplagor. Under hela sin tid som kanslichef vid Svenska folkskolans vänner var han chefredaktör för SFV-kalendern och tidskriften Svenskbygden. I den egenskapen skrev han cirka 500 artiklar.

Efter pensioneringen uppfyllde Ragnar det löfte han gett hustrun Ebba om att återvända till Österbotten. Återstoden av sitt liv bodde han med Ebba i Jakobstad, där han stortrivdes. Somrarna tillbringade han på sommarstället i Fäboda, och fritiden kunde han ägna åt skriftställeri. Särskilt älskade han släktforskningen. Han forskade flitigt och publicerade många alster. Det sista i raden var den omfattande boken om släkterna Caino-Torp, där han var medförfattare.

Ragnar Mannil var en gladlynt och stimulerande personlighet. Varje gång man hade träffat honom kände man sig upplyft och inspirerad. För sin stora vänkrets var han en stark positiv kraft som frikostigt delade med sig av sin visdom och erfarenhet. Med Ragnar Mannils bortgång är det många i Svenskfinland som hösten 2003 känner att världen på något sätt har krympt. Så stor var hans utstrålning.
Han sörjs närmast av hustrun Ebba, tre döttrar och två barnbarn.

CHRISTOFFER GRÖNHOLM