Martens, Arvid von

f. 22.2.1903
d. 28.6.1993

Arvid von Martens har befordrats till härligheten!
Sällan har Frälsningsarméns traditionella formulering som förkunnar om dödsfall känts mera naturlig än för dess trogne mångårige medarbetare och vårt lands alltuppoffrande nattmissionär.
När man betraktar porträttet som togs av von Martens några månader före 90-årsdagen lägger man märke till det uttryck av innerlig glädje som fotografen fångat, men också till ett ljus som liksom lyser kring själva gestalten. Om det är ett medvetet eller omedvetet grepp må vara osagt, men faktum är att ljuset och glädjen i Kristus präglade Arvid von Martens hela liv som vuxen.
Vi håller ju oss inte med helgon på våra lutherska breddgrader, men man kan väl tänka sig att dylika har vissa drag gemensamt med vår bortgångne nattmissionär: självuppoffrande och stridbara när det gäller Vår Herres intressen medan de i sin kompromisslöshet kan kräva en hel del av sina nära och kära som ska kunna förstå och acceptera att Kristus faktiskt går före allt annat.
Det var något otroligt avväpnande över Arvid von Martens ungdomliga entusiasm som han bevarade hela livet, hans spontana och varma sätt gentemot medmänniskor som också på senare år kunde få honom att impulsivt ringa upp en bekymmerstyngd person som han sett i TV och erbjuda ett tröstens ord.
Hans engagemang var brett, han intresserade sig för människor i alla skikt, från utslagna gubbar, till flygplanskapare, till bankdirektörer… Så länge han orkade var han en flitig insändarskribent i kampen för det han ansåg rätt.

Mer än andra tycks somliga människor i och med sin bortgång sätta punkt för en hel epok. Så var det med Arvid von Martens som var född och uppvuxen under storfurstendömets dagar - med tyska som hemspråk, ryska som skolspråk och svensk barnsköterska. (Han var den första att själv godmodigt skämta om sin knaggliga finska). Familjen var kejsarens trogna undersåtar och råkade efter revolutionen ut för svåra prövningar, fadern miste sitt arbete som rysk marinläkare, hans hälsa svek och besparingarna försvann när banken gick omkull.
Det var faderns död 1922 som fick den unga von Martens att söka sig till Frälsningsarmén och han avvek sedan aldrig från den inslagna vägen. Både han och hans hustru Kate som trofast stod vid hans sida var officerare här, och han fortsatte att tillhöra armén som soldat även sedan han kallats till nya uppgifter.
Hans samhällsinsatser är välkända; som nattmissionär vid Helsingfors evangelisk-lutherska församlingar 1944-70 och som VD i De Nödställdas vänner slet han outtröttligt för de bostadslösa och utslagna, något som med tiden med Guds och människors hjälp bl.a. resulterade i ett helt hus, Kalevagatan 19. I nitton år arrangerade han julfester för hemlösa i Mässhallen och var 1954-72 en fårgstark medlem av Helsingfors stads fullmäktigeförsamling.
Varken hög ålder eller allvarliga sjukdomar tilläts lägga hinder i vägen för hans engagemang; så sent som 1989 grundade han tillsammans med Bo Holmberg föreningen De Sjukas Väl.

HELENA HUSMAN