F. 22.7.1917
D. 25.10.1998
Alla som på något sätt kämpar för svenska strävanden och det svenska språkets bevarande i Finland måste ha känt ett sting I hjärtat efter budskapet om Irina Matvejews bortgång. Hennes engagemang I dessa frågor var ingenting mindre än en livsuppgift.
Irina Matvejew var starkt engagerad av sociala frågor, hon hade ett patos för hembygdens värnande och hon var en sann nordist. Även försvaret och kvinnofrågor engagerade hon sig i, för att inte nämna hennes talrika engagemang i finlandssvenska föreningar och organisationer. Det handlade inte om passivt medlemskap, utan om ett helhjärtat engagemang, som i många fall skördade goda resultat. Hennes gärning sammanhänger med ett intressant livsöde. Irina Matvejew föddes i S:tPetersburg den 22.7.1917 under brinnande krig och begynnande revolution. Hon blev tidigt faderlös.Efter en parentesi Terijoki flyttade hon tillsammans med mamma Kira och moster Marina till Helsingfors i medlet av 20-talet. Irina mycket hos sinmoster som gift sig finlandssvenskt och började i svenskspråkig skola. Trots sin helt ryska bakgrund inmutade hon småningom en finlandssvensk världsbild. Flera somrar vistades hon i Västra Nyland, där hon fick många vänner, och där hennes kärlek till hembygds- och folkkulturen växte.
Irina Matvejew studerade slaviska språk och historia vid Helsingfors universitet och blev fil.kand. år 1955. Redan då arbetade hon som redaktör vidbl.a. Hufvudstadsbladet, Västra Nyland, Husmodern och Svenskbygden. Journalistiken blev hennes levebröd. Åren 1956 till 1982 var hon heltidsanställd redaktör för Alkos svenskspråkiga publikationer.
Under ett halvt sekel var hon med i politiken, först i Svenska folkpartiet och sedan 1974 i Konstitutionella högerpartiet. Hon satt i Helsingforsstadsfullmäktige som ordinanarie medlem eller suppleant mellan 1964 och 1996. De svenska frågorna låg henne varmt om hjärtat, och mångaspråkliga missförhållanden avhjälptes tack vare hennes idoga arbete. Inom den närmaste familjekretsen har Irina Matvejew alltid framhållit det ryska och ortodoxa arvet. Den har i henne förlorat en kär äldre "syster" och en länk till sitt ryska arv.
Åren 1955 till 1989 var hon medlem I Svenska folkskolans vänners styrelse och medverkade till ett stort antal finlandssvenska räddningsprojekt. Henns långvariga medlemskap i Svenska FinlandsFolkting vittnade även om det levande intresse hon hade för det svenska språket och minoritetens rättigheter.
Under sitt långa liv, ända tills sjukdomen slutligen bröt ner hennes krafter, verkade hon aktivt i många andra föreningar, t.ex. Samfundet Ehrensvärd, Nylands Brigads Gille, Finlands svenska hembygdsförbund och Sverigekontakt i Finland rf. På det europeiska planet var hon med i de konservativa europeiska kvinnornas union.
Bland de många utmärkelser hon fick mottaga nämner vi bara riddartecknet av Finlands Lejons orden, SFV:s folkbildningsmedalj i silver, samt Hagaforsmedaljen.
Det är ingen tom fras när man säger, att en verklig eldsjäl har gått bort med Irina Matvejew. Hon var en färgstark personlighet, en som aldrig svek, en pålitlig kollega. En stor skara vänner och medarbetare på många områden bevarar henne i ljust minne.
Hon gick bort i Helsingfors den 25 oktober 1998.
GEORG C. EHRNROOTH och
CHRISTOFFER GRÖNHOLM