Melin, Ingvar S.

Född 29.6.1932 i Pedersöre
Död 10.6.2011 i Helsingfors

Ingvar S. Melins dödsfall den 10 juni uppfattades som dramatiskt eftersom det inträffade i riksdagshuset, i Svenska riksdagsgruppens tidningsrum. Symboliken går inte att ta miste på: Den mångåriga riksdagsmannens brinnande intresse för dagshändelserna förde honom ofta till hans gamla arbetsplats under aderton år.
Melin blev 78 år. Idrottsmannens hälsa hade försämrats under månaderna före hans död. Trots det hade han nyligen vistats i USA och Frankrike.
För yngre generationer säger namnet Melin kanske inte så mycket. Hans karriär­topp inträffade under 70-talet då han verkade som en av Sfp:s tre försvarsministrar under ett decennium med många regeringsskiften. Ministertiden fick en tragisk framtoning genom explosionsolyckan i Lappo patronfabrik. De många dödsoffren krävde ministerns helhjärtade engagemang och medkänsla med de anhöriga.
Melin invaldes första gången i riksdagen 1966 från Helsingfors valkrets. I ideo­logisk mening tillhörde han den moderata högern inom Sfp, till en början lierad med Georg C. Ehrnrooth, som var den tidens röstmagnet. Men herrarnas olika temperament och politiska metoder ledde till en varaktig brytning med bittra undertoner. Båda hade USA-bindningar, men Melin kunde inte omfatta Ehrnrooths svartvita syn på Finlands linje. Samhörigheten inom Sfp var för honom viktigare än en fruktlös oppositionsroll. Hans österbottniska uppväxt i Pedersöre prästgård kanhända bidrog.
Melin var en tidig förespråkare för Finlands närmande till det övriga Europa. Redan på 60-talet skrev han tillsammans med C.O. Tallgren en riksdagsmotion för finländskt medlemskap i Europarådet, men det skulle ta över trettio år innan det blev verklighet. Som direktör i arbetsgivarnas AFC med ansvar för utrikesärenden specialiserade sig Melin på frihandelsfrågor och Efta. När Finland på 90-talet tog steget in i EU, fanns han bland utrikesminister Halonens rådgivare och han torde ha haft sin hand med när den unge Alexander Stubb knöts till beredningsarbetet.
Ekonomie licentiaten och filosofie magistern Melins politiska bas utgjordes av den vänkrets som formades under studietiden på Hanken och Vasa Nation. Vännerna ställde troget upp för honom i med- och motgång. Högerns splittring ledde till att han föll ur riksdagen trots ett stort antal röster i valet 1972. Med idrottsmannens seghet återkom han redan 1975, likaså gjorde han ännu en come-back 1987 efter förlusten 1983.
Under många år förekom Melin med sina färgstarka äkta hälfter i veckopressen, något som inte helt stod i samklang med hans seriösa politiska framtoning. För detta och för sin arbetsgivaranknytning blev han ett offer för politisk mobbning när Sfp ville att Melin skulle bli minister år 1974 då Jan-Magnus Jansson lämnade regeringen. Statsminister Sorsa ratade Melin med hänvisning till president Kekkonen och FFC, och Sfp tvingades avstå för stunden; Carl-Olof Homén valdes den gången till försvarsminister. Men i nästa omgång återkom Melin och utsågs utan invändningar till försvarsminister 1975. Mina personliga minnen av Ingvar S. är många och de redovisas i hela tjugosju omnämnande i mina memoarer.
Av Melins andra förtroendeuppdrag får de många åren i Helsingfors stadsfullmäktige inte glömmas.
Som människa och politiker var Ingvar S. Melin konciliant, vänlig och empatisk. Han sökte aldrig konflikt utan försökte förstå motpartens argument. Dessa hans egenskaper kan ha bidragit till de svårigheter i sin affärsverksamhet som han upplevde under senare år. Men gentlemannen Melin lämnade knappast några personliga fiender i sina fotspår.

Pär Stenbäck

--
Foto: Matias Uusikylä