f. 8.7.1905
d. 11.8.1983
Den 11 augusti 1983 avled efter en tids sjukdom pensionerade folkskollärarinnan Marta Mårtenson, Liljendal, 78 år gammal. Hon kom under sin livsgärning att verka på de områden och för de ideal som står i förgrunden för Svenska folkskolans vänners verksamhet.
Född den 8 juli 1905 i ett lärarhem i Liljendal kom Marta Mårtenson redan i tidig ålder i nära kontakt med barn och skolundervisning. Det var därför helt naturligt att hon valde att bli lärare.
Hon erhöll studentexamen år 1924 i Lovisa. Efter att ha genomgått seminariet i Ekenäs kom hon att tjänstgöra som lärare vid Michelspiltom folkskola under åren 1925-1965, alltså under 40 år. Elever som fick del av hennes undervisning har sagt att hon var god och omtyckt som lärare samt att hon undervisade och följde med sina elevers möjligheter på ett personligt och mänskligt sätt.
Marta Mårtenson hade utpräglad känsla för sin hembygd och hemkommun, som hon förblev trogen livet ut. Det var alltid med intresse man åhörde hennes föredrag och berättelser, som ofta handlade om liljendalbygden. Hon var anlitad som talare inom ortens ungdomsförening, marthaföreningarna samt under senare år inom pensionärsföreningen. Hon återgav ibland episoder och händelser som timat under hennes tid som lärare och här kom ofta fram hennes sinne för humor.
Då folkskolväsendet i Liljendal i början av 1970-talet fyllde 100 år var det Marta Mårtenson som skrev historiken. Vi skall återge hennes slutord i denna 100-årshistorik:
”Mycket arbete med syftemål att lära och fostra har utförts i det tysta. Det har burits upp av ädla idéer, av fädernas tro på eviga värden, av vilja att tjäna hembygden och dess folk.”
Marta Mårtenson var också kunnig och intresserad när det gällde sång och musik. Hon sjöng med i kyrkokören i Liljendal under många år. Hon spelade även piano och var anlitad att framföra musik på fester och tillställningar.
Hon var invald som en av de två första kvinnorna i kommunfullmäktige i Liljendal och var med under flera perioder samt tillhörde länge församlingens kyrkofullmäktige. Hennes inställning till frågor som behandlades var den, att helheten alltid är viktigare än enskild vinning.
Inom marthaföreningsverksamheten var hon länge med, även under senare år, så länge hennes krafter medgav.
Marta Mårtenson hör till de människor vars tomrum det är svårt att fylla.
Bernt Evertson