Negendanck, Fred

f. 2.7.1937
d. 22.7.2017

Skådespelaren, koreografen, balettdansören och bildkonstnären Fred Negendanck avled i Helsingfors den 22 juli 2017 bruten av en svår sjukdom.
Manfred Otto Richard Negendanck föddes i Helsingfors den 2 juli 1937. Hans far var kamreren Günter Negendanck, tysk medborgare och mor Agnes Negendanck född Nyberg från Tenala. 
Freds barndom präglades av många flyttar; än flyttade man i huvudstadsregionen, än till faderns hemland Tyskland och tillbaka. År 1944 var familjen tvungen att flytta till Tyskland på grund av vapenstilleståndsavtalet med Sovjetunionen då alla tyska medborgare måste ut ur landet. Tillsammans med föräldrarna och de två yngre systrarna Erika och Hedda-Lisa hamnade Fred mitt i andra världskrigets dramatiska slutskede i Potsdam utanför Berlin, där Freds farmor bodde. Man var tvungen att fly då sovjettrupperna närmade sig. Under flykten befann sig familjen emellanåt i sovjetockuperat område, emellanåt i amerikanskt. De synminnen den åttaårige Fred fick av självmord, våldtäkter och bombardemang bar han med sig hela livet. 
Efter många strapatser kom familjen tillbaka till Finland och Fred började i Bangatans folkskola i Helsingfors. Senare inleddes studierna vid Svenska Normallyceum där Fred mötte en lärare som kom att ändra hans liv. Ann-Marie Häyrén-Malmström (1904–1980) var teckningslärare i Norsen och bildkonstnär. Hon upptäckte Freds konstnärlighet och stödde Fred under resten av sitt liv. Hon fick starka känslor för sin elev Manfred och genast då Fred gått ut skolan, flyttade han hem till Ann-Marie. En spricka uppstod i förhållandet till föräldrarna.
Förhållandet till Ann-Marie var inte heller friktionsfritt: en kris uppstod då han berättade för henne att han egentligen var homosexuell. Trots det levde Ann-Marie och Fred tillsammans i 25 år i en sorts konstnärsgemenskap. ”Jag kan tacka henne för allt” brukade han säga.
Sporrad av Ann-Marie sökte sig Fred till grafiska linjen vid Ateneum där han studerade ett år. Fred hade plattfötter och läste i Nya Pressen att det hjälper att träna klassisk balett. I Kari Karnakoskis balettskola studerade Fred i två år och blev 1958 engagerad till Finlands Nationalbalett. Efter ytterligare två års dansande där fick Fred redan göra solistroller. Det var som dansare vid baletten han antog artistnamnet Fred.
Vid Operan dansade Fred flera av den klassiska balettens huvudroller: Prinsen i Svansjön, Romeo i Romeo och Julia och Pessi i Pessi och Illusia. En ryggskada avbröt Freds balettkarriär men ungefär samtidigt erbjöd Svenska Teaterns chef Calle Öhman honom en stor roll i komedin ”40 karat”. Det blev början på en lång karriär som skådespelare. Fred Negendanck var engagerad vid Svenska Teatern från 1971 till sin pensionering 2000. Under nästan hela denna tid arbetade Fred även som koreograf och gjorde under nästan 30 år de flesta koreografierna till Svenska Teaterns musikpjäser.
Småningom utvecklades han till en stor karaktärsskådespelare och gjorde flera minnesvärda roller, bland annat som ”Tevje” i Spelman på taket i regi av Kurt Nuotio. Under två perioder var Fred tjänstledig från Svenska Teatern och gjorde under dessa år några av sin bästa rollarbeten: betjänten Firs i ”Körbärsträdgården”på Lilla Teatern 1983 och Albin/ Zazá i storsuccén ”La Cage aux Folles”på Åbo Svenska Teater 1991–92.  Rollen som Salieri i föreställningen ”Amadeus” följande år var en av Freds stora triumfer.
Det var under åren i Åbo jag lärde känna Fred, och vi blev småningom goda vänner. Åren i Åbo var betydelsefulla även på det sättet att Fred återknöt kontakten med danskonsten. Han samarbetade med den aboensiska Danstetern Eri i tre produktioner, bland annat i den självbiografiska föreställningen ManFred som även televiserades.
År 2011 gjorde jag tillsammans med Anneli Sjöstedt en dokumentär om Freds liv för Yle Fem. Där berättade han för första gången i offentligheten om sin homosexualitet. Programmet ”Artistporträtt Fred Negendanck” finns fortfarande tillgängligt på Yle Arenan.
Bildkonsten följde Fred genom hela livet. Fred hade flera separatutställningar men även tillsammans med sin mentor Ann-Marie. Den sista, retrospektiva utställningen ”Konstnärsgemenskap”, med verk av både Ann-Marie och honom själv, hölls på Galleri Bengelsdorff i Helsingfors 2016.
Fred var troende och för honom var förhållandet till Gud viktigt. ”Jag vill tro, det är mitt fundament, om jag sen vacklar ibland är det mänskligt.”
Freds livshållning var estetens, han omgav sig med skönhet både i sitt vackra hem i stan som på sin älskade stuga i Borgå skärgård. På stugan i Gäddrag var det framförallt den sagolika trädgården som uppfyllde hans tid.
Fred hade planerat sin egen begravning i detalj. Han ville att kistan skulle vara blå. Det blev den. Han vilar nu på Malms begravningsplats tillsammans med sina föräldrar. Frid över hans minne. 

Riko Eklundh, vän och kollega