Niemelä, Seppo

Seppo Niemelä

✻ 19.2.1946

† 2.8.2015

Folkbildaren och författaren, filosofie doktor Seppo Niemelä dog i en ålder av 69 år i en plötslig sjukdom den 2 augusti 2015. Niemelä förespråkade i sina tal, skrifter och i sin yrkesverksamhet konsekvent och helhjärtat det nordiska bildningstankens och demokratins betydelse för vårt land. Han var en folkbildningsidealist och som sådan en inspirerande förebild och mentor för likasinnade över parti- och skolgränserna.

Seppo Niemelä föddes i Kihniö, blev student i Parkano år 1946 och filosofie magister i Jyväskylä. Hans doktorsavhandling i socialpedagogik, som godkändes vid Östra Finlands universitet 2011, behandlade bildningsbegreppet i dialog med den nordiska folkbildningstraditionen. Seppo Niemelä använde ordet bildning i samma bemärkelse som danskarna begreppet ”dannelse”.

Seppo Niemelä började sin yrkeskarriär inom media som chefredaktör för Jyväskylän Ylioppilaslehti och inom folkbildningen på Alkio-opisto i Korpilahti. Därefter blev han först chefredaktör för tidningen Lalli och senare för Centerpartiets huvudorgan Suomenmaa. 1991 började Niemelä som generalsekreterare och studierektor vid Landsbygdens bildnings- och kulturförbund (MSL). 2001 valdes han till generalsekreterare för Samverkande Bildningsorganisationerna (VSY-SBO) varifrån han sedan flyttade till justitieministeriet för att under åren 2003-2007 leda politikprogrammet för medborgarinflytande.

Av Seppo Niemeläs många förtroendeuppdrag var det mest synliga hans femåriga ordförandeskap vid Rundradions förvaltningsråd i början av 1990-talet. Ännu efter sin pensionering var Seppo Niemelä en aktiv kolumnist och populär föredraghållare. Hans sista publikation blev jubileumsboken om hans finska förebild, bildningsfilosofen och centerpartisten Santeri Alkio. Betecknande för Seppos bildningstörst var det sätt han lärde sig sig förstå och tala svenska. Han har vid flera tillfällen berättat att svenska lärde han sig genom att lyssna på svenska Yles radioprogram. Dessa språkkunskaper kom väl till pass både i de finlandssvenska kontakterna, och speciellt i det nordiska samarbetet inom folkbildningen: Niemelä var aktiv och skrev i den viktiga nordiska antologin Guldtavlorna i gräset, och valdes även till ordförande för de nordiska studieförbundens intresseorganisation Förbundet Nordisk Vuxenupplysning (FNV).

Kanske det största bidraget ändå är Seppo Niemeläs visionära syn på bildningspedagogiken, sedd i en finländsk, nordisk och europeisk kontext. Folkhögskolan var för Niemelä ”en skola för livet” där en ”levande växelverkan” präglar undervisningen i Grundtvigs anda. Niemelä tänkte vidare, och kom fram till att bildningspedagogik handlar om autentisk och nyskapande verksamhet på deltagarens egna premisser. Idén om att överskrida det existerande och främja bildningsvägen genom dialog och erfarenhetsbyte ingår även i pedagogiken.

I förordet för den finska upplagan av boken På kant med Europa – om demokrati og nordisk folkeoplysning (2000) betonar Seppo Niemelä att demokrati i sig är en livslång, lärande process. Hans egen livsgärning och bildningsväg var ett lysande exempel som ger oss efterlevande både uppmuntran och vägledning i våra gärningar. Ett stort tomrum har uppstått efter Seppo, men hans tankar lever vidare både i skrift och minne.

Jyrki Ijäs och Björn Wallén,

kolleger och vänner