✻ 2.8.1936
† 6.4.2014
När Ralf Nordgren dog den 6 april 2014 hade han tystnat som författare sedan drygt tio år tillbaka. Han lämnade dock efter sig en produktion som är unik i den finlandssvenska litteraturen genom att den så starkt återspeglar 1900-talets ideologiska vänster-högerpolarisering ur en personlig, självupplevd synvinkel.
Ralf Runar Nordgren föddes i Vasa den 2 augusti 1936 till en familj som var starkt engagerad i klasskampen. Hans far Runar Nordgren var bondson från Närpes och radikaliserades politiskt i depressionens Amerika för att sedan i hemlandet bli funktionär inom den kommunistiska rörelsen. Hans mor Aili Nordgren var proletärförfattare med rötter på Åland och syster till Sally Salminen som på trettiotalet blev världsberömd för sin roman Katrina. Också bröderna Runar och Uno Salminen var skrivande människor.
När Ralf Nordgren 1964 debuterade med den anarkistiskt samhällskritiska diktsamlingen Folk klättrar omkring inordnade han sig följaktligen i en litterär och politisk familjetradition. Han fortsatte att publicera dikt och prosa vid sidan om sitt arbete som lektor i svenska vid Helsingfors universitet 1966-1989. Som den första i sin familj gick Ralf Nordgren in i en akademisk medelklassmiljö, med en tillsats av bohemiskt författarliv. Det är om denna klassresa – eller detta klassförräderi – som hans tre stora självbiografiska romaner Med (1968), Fjärilsörat (1971) och Det kluvna äpplet (1989) handlar. Den första romanen beskriver uppväxten i ett partitroget kommunisthem.
Huvudpersonen - Nordgrens alter ego Breng blir mobbad i innerstadsläroverket men delar sina föräldrars världsbild fram till Ungernrevolten 1956. Då är han inte längre ”med”. Klassförrädaren Breng vandrar in i den gula universitetsbyggnaden. Han får en dokumentportfölj att bära genom livet. Också i Fjärilsörat går Breng/Nordgren mot strömmen, men nu gäller hans reaktion såväl borgerligheten som den nya tidens radikaler. Han är den evige ifrågasättaren också när det gäller socialismens sammanbrott som skildras i Det kluvna äpplet och dess ersättande strukturer som byggs upp i hans sista roman Han vaktade en å (1994).
Ralf Nordgren skrev också två romaner med teman från den åländska klasskampen. Det har aldrig hänt (1977) är en dokumentärroman från inbördeskriget. Pianobärarna (1987) iscensätter ett sovjetiskt kulturbesök i staden ”Ariehamn” år 1946, men är framför allt en berättelse om de egna föräldrarnas ungdomstid, deras första krigsmärkta äktenskapsår och deras ideologiska övertygelse. ”Pianobärare i alla länder, förenen er!” är romanens motto. Det kunde gälla hela Ralf Nordgrens författarskap, hans desillusionerade men fruktbara ideologiska kluvenhet, hans lek med det egna jagets splittring och hans solidaritet med historiens förlorare.
Tuva Korsström