f. 30.1.1858
d. 27.10.1923
Då tryckningen av denna kalender, till vilken dr Petrus Nordmann lämnat två bidrag, redan är i det närmaste slutförd, kommer den 27 oktober från Borgå budskapet, att han för alltid lagt ned sin flitiga penna. Det är icke mera möjligt att i denna kalender införa en levnadsteckning, som i någon mån uttömmande skulle behandla den märklige och på många områden framstående mannens livsgärning. Hans arbete inom Svenska Folkskolans Vänner har på det mest sakkunniga och vittnesgilla sätt skildrats av professor Ivar Å. Heikel i kalendern för år 1918, det år då Petrus Nordmann flyttade till Borgå och efter 34-årigt arbete såsom S.F.V:s sekreterare definitivt lämnade från sig föreningens ledning.
Vad som mest karaktäriserade Petrus Nordmanns verksamhet inom S.F.V., var hans rikedom på initiativ och hans praktiska syn på folkbildningsarbetet. Hans arbete grep sålunda alltid in i det verkliga livet. ”Jag brukar”, sade han en gång, ”ställa för mig den frågan: För vem är detta till verklig nytta?”
Föreningens verksamhet stelnade därför aldrig i vissa bestämda former, och Petrus Nordmann blev aldrig något av en kansliman. Det mänskliga och personliga stod för honom främst.
Häri ligger väl också hemligheten med den underbara och för våra förhållanden nära nog enastående förmåga, som han hade att väcka till livs en stämning, en entusiasm, som meddelade sig från den ene till den andre och kunde rycka med sig en mångtusentalig allmänhet. Främst kom denna förmåga fram under de stora svenska sång- och musikfesterna, vid vilka han var den ledande och centrala personen. De tusenden, för vilka t.ex. slutet av den stora festen i Kaisaniemi 1907 betecknar en av detta livs rikaste stunder, vet att det var Petrus Nordmann de främst hade att tacka därför.
Men hans framgång i arbetet hade sin grund även i en annan förmåga, närbesläktad med den nyss framhållna: han kunde på ett säreget sätt binda vid sig och sina strävanden enskilda personer, tillhörande de mest olika kretsar och med de mest olika förutsättningar. Han hade personliga förbindelser och åtnjöt personlig vänskap i ett omfång, som det är blott få förunnat. I hur hög grad detta kom föreningen S.F.V. till del — i fråga om medlemskap och arbete inom föreningen, donationer till densamma m.m. — känner envar, som stått föreningen nära.
Då den bortgångnes stoft bäddas till gravens ro uppe på Näsebacken invid den stad, som var hans barndoms och hans ålderdoms boplats, skall för visso ordens värme, blommornas prakt och tonernas välljud ge uttryck åt det Petrus Nordmann varit för vårt svenska folk. Och det är många män och kvinnor ute i Svenskfinlands vida bygder, som i den stunden med värme och hängivenhet skall tänka tillbaka på hans person och livsgärning.
Einar Pontán