Nordström, Einar

Fredagen den 17 januari 1947 avled plötsligt folkskolläraren Einar Nordström i Alberga. Han hade just framkommit till Åbo för att närvara vid sin broders begravning, då hans livstråd avklipptes. Vem hade kunnat fatta att Einar Nordströms slut var så nära förestående, då han lämnade oss sina kolleger i skolan på förmiddagen samma dag. Ingen kunde då ana att han aldrig ·skulle återvända till sin skola.

Med Einar Nordströms bortgång har en i flere avseenden märklig personlighet gått ur tiden. En ytlig bekantskap avslöjade icke hans verkliga jag. Det var först vid djupare vänskap man upptäckte hans varma och rika själ. Hans mångsidiga intressen gjorde samvaron med honom alltid givande. Hans idealism och tron på det godas och rättas seger sviktade aldrig.

Nordström föddes i Ekenäs den 10 oktober 1885. Hans far var folkskolläraren och bildningskämpen John Nordström. Han blev student från Reallyceum i Åbo, varefter han en tid studerade vid Helsingfors universitet. Sedermera auskulterade han vid Nykarleby seminarium och valde därmed folkskollärarens kall. Sin lärarverksamhe: utövade han i början i Ekenäs, och år 1918 fästes han vid Helsingfors stads svenska folkskolor, där han verkade till sin död.

Som lärare stod Einar Nordström i ett humant och faderligt förhållande till sina elever. Han höll inte på den strama och hårda disciplinen, utan såg hellre att en fri och förtrolig stämning rådde i skolsalen. Eleverna såg förtroendefullt upp till sin lärare, som lika mycket ville fostra dem till goda och redbara karaktärer, som han ville ge dem kunskaper och vetande. 
Bland kollegerna var han en avhållen och gärna sedd kamrat. Genom sitt försynta väsen och sina kloka inlägg under diskussionerna i lärarrummet vann han sina medlärares aktning och vänskap.

När lärarkören inom Helsingforskretsen för två år sedan bildades, var Nordström en av dess livligaste tillskyndare. Trots att han bodde i Alberga var vägen honom aldrig för lång för att regelbundet deltaga i repetitionerna.
Hans djupa och sonora bas skall länge saknas inom kören.

Einar Nordströms mångsidighet och kunnighet togs i anspråk för många offentliga uppdrag. Sålunda tillhörde han sedan 1931 kommunalfullmäktige i Esbo. Likaså var han ordförande i centralnämnden, viceordförande i vård- och hyresnämnden.

Under krigsåren förestod han såsom medlem av månadslönenämnden den s.k. reservistbyrån. I föreningsverksamheten tog han livligt del. I Alberga svenska kyrkoförening var han viceordfömnde och under en lång följd av år utförde han musiken vid gudstjänsterna i Alberga kyrka. Inom ungdomsföreningen Hembygdens vänner i Alberga var han en vaken och intresserad medlem. Samma förenings sångkör hade i Nordström en central och samlande gestalt. Han var körens ordförande och vicedirigent. Sitt hängivna intresse för sång och musik hade han fåt: i arv av sin far som under en lång tid stod i spetsen för musiklivet i västra
Nyland.

En sällsynt ideellt och socialt verksam person har med Einar Nordströms död skattat åt förgängelsen. Hans osjälviska och mångsidiga arbete till fromma för den svenska kulturen har lämnat djupa spår efter sig.

E. J-n.