Nyberg, Folke

Född: 15.2.1940

Död: 21.12.2016

Är du rädd för att dö?

Den frågan ställde rektorn och folkbildaren Folke Nyberg till mig en av de sista gångerna vi träffades. För honom var de existentiella frågorna ständigt närvarande; skrämmande i sin slutgiltighet. Historikern sökte ett svar, som han visste att ingen kunde ge.

Nu är han borta, närmast sörjd av hustrun Tua och sönerna Kim och Kaj med familjer. Men kvar finns minnet av en kulturpersonlighet bortom det vanliga. Folke var min nära vän sedan decennier. När jag började jobba som kulturredaktör på Borgåbladet 1974 mötte jag nästan genast den populäre historielektorn, redan i unga år något av en legend bland eleverna i Borgå gymnasium. Snabbt fick vi en tät kontakt. Vi var inte alltid överens, men en verklig vänskap har inte med åsikter utan med en inre samhörighet att göra. I den östnyländska småstadens kulturliv hade Folke blivit en känd gestalt. Men hans rötter var österbottniska, ¬han föddes i Terjärv och växte upp i Gamlakarleby. Han blev filosofie magister vid Åbo Akademi 1966 och inledde en pedagogisk bana som via läroverk i Ekenäs och Helsingfors förde honom till det som då hette Borgå lyceum 1973. Att förvalta skolans skatt av kulturhistoriska minnen blev något av en livsuppgift. Vid sidan av lektoratet i historia var han länge prorektor och utnämndes till rektor 1996, en syssla som han skötte fram till pensioneringen 2003.

Folke Nyberg blev ett med sin skola, något som underströks av att han också var föreståndare för gymnasiets berömda museibibliotek. Han insåg att samlingarna var en guldgruva. Envetet botaniserade han bland rariteterna på bibliotekets hyllor och gjorde ständigt nya fynd, redovisade i en rad skrifter, som bland annat prisbelönades av Svenska litteratursällskapet. Forskningen gjorde honom till en av Finlands främsta experter när det gäller äldre lärdomshistoria. Biblioteket blev dessutom känt långt utanför landets gränser genom hans inspirerande guidningar, där kungligheter, statsmän, diplomater och kulturpersonligheter från olika delar av världen hörde till besökarna. Den som upplevt Folke Nyberg som ciceron i Borgå gymnasiums bibliotek glömmer det aldrig.

Skrifterna om bibliotekets historia fick sällskap av flera andra böcker: han skrev historiker över Svenska klubben i Borgå och frimurarlogen S:t Augustin i Helsingfors. I ”Boken om Svenskfinland” svarade han för de historiska avsnitten och han utarbetade flera läroböcker i Finlands historia.

Hela Folke Nybergs liv färgades av denna fascination inför historien. Den klassiska konsten – och den klassiska jazzen! – var ett av hans specialområden och intresset för bibliotekshistoria förde honom ut på europeiska odysséer. Paret Nyberg företog varje sommar långa bilfärder på kontinenten, där biblioteken i de gamla kulturmetropolerna prickades in som studieobjekt. Paris, Wien, Rom, Amsterdam och Weimar var bara några anhalter på vägen till den europeiska bildningens källor.

När jag minns Folke Nyberg tänker jag ofta på den italienske 1500-talskonstnären Giuseppe Arcimboldos fantastiska målning ”Bibliotekarien", ett porträtt där ansiktsdragen byggs upp av böcker med en uppslagen foliant som hårsvall. Tavlan finns i slottet Skokloster i Sverige, som med sitt unika bibliotek var en hemvan miljö för Folke. Och jag saknar våra samtal om magin och skönheten i boken, tinget som för ett ögonblick får rädslan för döden att vika.

Gustaf Widén

mångårig vän till Folke Nyberg