Nyholm, Edvard

Född 22.3.1934
död 11.1.2016

Natten till den 11 januari avled Eddi Nyholm i sitt hem på Kvarnbacken i Borgå, i en förödande brand som totalförstörde huset. Ofattbart och grymt, i första hand givetvis för alla dem som stod honom närmast, dvs. hans många barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Men också för oss sommargrannar som under decennier ute på Rågskär lärt oss att uppskatta Eddi för handräckningen han alltid gav, vad som än skulle göras eller repareras. Och för vänligheten, värmen och humorn. Ja, inte minst den, för Eddi var en sagolik berättare, och hans mustiga historier kommer alltid att finnas kvar, och berättas åter.

Eddi föddes i Andersböle, som den första bland många syskon, som alla tidigt lärde sig att hjälpa till i arbetet för brödfödan. Brödet var också det som senare blev hans levebröd, bokstavligen, eftersom han längsta tiden arbetade vid Lindfors bageri i Borgå. Ett arbete som innebar bärande av tunga säckar i trånga trappor, vilket gav honom men för livet och tvingade honom att förtidspensionera sig. Men det innebar samtidigt en möjlighet att vistas länge ute på holmen, och holmarna omkring, ständigt sysselsatt med egna arbeten, och andras.

Till Rågskär kom han genom giftermålet med Gunvor, född på Rågskär och tillhörande den sista bofasta familjen på holmen. Deras gamla lotshemman var sommartid den självklara samlingsplatsen för hela den stora familjen. Att Gunvor gick bort för några år sedan var en tung förlust, men Eddi återvände ändå varje vår, troget liksom flyttfåglarna.

För oss sommargrannar var Eddi den sista representanten för sin generation av genuina Rågskärsbor. Med åren framstod han som en kopia av sin svärmors morfar, fiskaren Wilhelm Wikström, av samtiden känd som Grannasfar. Då han avled i september 1921 stod bl.a. följande att läsa i nekrologen: ”Åren och mödorna böjde efter hand hans rygg, men den höga gestalten, de breda skuldrorna, de väldiga nävarna vittnade ännu i hans ålders kväll om hans i yngre år ovanliga kroppsstyrka, och den medfödda kärva humor, som spelade i hans ögon men också kryddade hans samspråk, höll i sig till det sista. Hela hans företeelse kom efter hand att bringa i erinring den gamla martallen – denna våra havsklippors stolta och säregna prydnad – knotig och sliten av stormar men likväl obruten – ’ flärdlös och lugn, med en järnfast ära i djupet’. Många äro de, som i detta, av en dotter och en dotterdotter omsorgsfullt vårdade hem under årens lopp vid segelfärder i skärgården funnit en tillfällig hamn, men säkerligen få av dem ha åter lämnat denna koja utan att vara ett minne för livet rikare.”

Bättre kunde man inte formulera det, också ifråga om Eddi, Wikströms dotterdotterdotters man. Vem som skrivit texten framgår inte, men det kan gott ha varit juristen och lantdagsmannen Arne Cederholm, som i början av 1900-talet vistades sommartid på Rågskär, och blev god vän med Grannasfar. Vi hedrar ditt minne, Eddi. Vår Grannasfar.

Thomas Rosenberg, sommargranne
--
Fotografi: