Nyholm, Per-Eric

f. 18.10.1919

d. 14.12.2013

Med stadsrådet Per-Eric ”Pegi” Nyholm har en omistlig del av det gamla Borgå gått ur tiden. Han var vad man kunde kalla för en ”barfotaborgåbo” i fjärde ledet, född den 18 oktober 1919 i dagens ”Nyytti” i hörnet av Alexandersgatan och dåvarande Vattentornsgatan (numera Linnankoskigatan) som numera är en del av Itä-Uudenmaan koulutuskuntayhtymä med bl.a. Amisto.

Pegis far var vaktmästare i Porvoon Naisopisto-Borgå Flickinstitut som på den tiden var en internatskola. Pegi slet skolbänken i Borgå lyceum och avverkade studentexamen 1938. Redan dessförinnan hade han tittat kärvänligt på flickebarnet Ea Lindqvist. Bröllopet fick anstå till 1947 eftersom Pegi inte ville att Ea skulle bli krigsänka. Innan inkallelseordern kom, vintern 1940, hade Pegi inlett studier i juridik som han försökte fortsätta med under sina år i fronten. Under kriget tjänade han fosterlandet i närmare fem år. År 1977 befordrades han till major i reserven.

Pegi har sagt att han alltid har intresserat sig för det kommunala. Hans nästan fyrtioåriga tjänstgöring inom den kommunala sektorn i Borgå inleddes ändå med ett sommarvikariat vid Sparbanken i Borgå under ledning av den allsmäktige bankdirektören Gunnar Baltscheffsky.

År 1946 blev Pegi stadssekreterare i Borgå. Det var också det året staden firade sitt 600 års jubileum som bland annat celebrerades med att staden bjöd alla anställda, ungefär hundra personer på middag. Inte så illa med tanke på att stadens finanser då som nu var mycket ansträngda. Då var det efterkrigstid och brist på det mesta. Borgå hade blivit illa bombat och hela stadskvarter hade utplånats med en skriande bostadsbrist som följd. Bostäder skulle även upplåtas åt hemlösa karelare som hade anvisats Borgå som ny boningsort . Befolkningsmängden i Borgå uppgick då till ca 7000 invånare. De juridiska studierna lyckades han föra till ett lyckligt slut vid sidan av sitt arbete. Hans sista tentamen inför högre rättsexamen vid Helsingfors universitet var Runebergsdagen 1948 och på kvällen deltog han i det festliga firandet av nationalskalden. Han har sagt att den festen har stannat bäst i minnet av de otaliga Runebergsfesterna han senare fick uppleva. Den 20 december 1957 blev han vicehäradshövding.

År 1966 avancerade Pegi till stadsdirektör efter Ragnar Lassenius som hade blivit pensionerad. På den posten stannade Pegi ända tills det var hans tur att avgå med ålderns rätt år 1982. Pegi har sagt att han aldrig kommer att skriva sina memoarer vilket var beklagligt med tanke på allt som har hänt under hans långa era i Borgå stads tjänst. Det var en tid med explosiv utveckling för Borgå både inom den industriella sektorn och inom samhällsförvaltningen i och med införandet av grundskolan och tillkomsten av en ny folkhälsolag. Etableringen av oljeraffineriet Neste Oy i Sköldvik och i samband med detta en stor inflyttning ledde till att språkförhållandena i Borgå ändrades så att staden fick finsk majoritet år 1973.

Under sina år som tjänsteman i Borgå hann Pegi uppleva det mesta. Staden bestod sig inte med någon stadsjurist så stadsdirektören representerade också den juridiska sakkunskapen. Under Pegis tid förverkligades flera byggnadsprojekt som Keskuskoulu, Kvarnbackens skola, brandstationen där nuvarande Brandbacken finns och simhallen inte att förglömma. Vid sidan av sin tjänst beklädde Pegi Nyholm ett stort antal förtroendeuppdrag och andra uppdrag. Han satt inemot fyrtio år i Ekåsens förvaltningsorgan och en mycket lång period i styrelsen för Helsingfors centralsjukhus. Initiativet till stadsrådstiteln, år 1979, kom från sjukhushållet. Pegi var också disponent för Svenska Gården i Borgå i mer än 30 år. Efter sin pensionering arbetade han i två repriser som t.f. lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå.

En liten händelse som ur kulturell synpunkt i högsta grad handlar om Pegis gamla skola, det anrika Borgå lyceum, och stadens kulturliv i sin helhet är värd att notera. Vid införandet av grundskolan i mitten av 1970-talet övergick Borgå lyceum i Borgå stads ägo från att tidigare ha ägts av staten. I samband med detta gjorde Helsingfors universitet anspråk på att få överta skolans unika bibliotek, men staden utgick med segern. Överlåtelsen undertecknades av undervisningsministen, före detta borgålyceisten, Pär Stenbäck och Per-Eric Nyholm i egenskap av stadsdirektör.

Under Pegis tid var tröskeln låg till hans tjänsterum. Han var högeligen uppskattad för sin förmåga att få saker uträttade och för sitt glada och jovialiska sätt. Han om någon kunde underhålla både enskilda personer och stora sällskap. Hans historier är legio och ännu kan många med mig känna Pegis vingslag susa i hans forna ämbetsrum och i Stadshusets kuloarer även om han som pensionär bara besökte sin forna arbetsplats för att behängas med en eller en annan ”prenika”.

Som pensionär hade Pegi inga fritidsproblem. Gärna promenerade han i stan för att träffa och prata med sina många bekanta. Sommarstugan i Gäddrag var kär för honom. Han företog också många utlandsresor med sin hustru och gav mycket tid åt sina barnbarn.

I januarimörkret tänder vi ljus för Per-Eric ”Pegi” Nyholm för att minnas honom med glädje och tacksamhet med några ord ur Harry Martinsons rymdepos ”Aniara”:

”Här i rymden finns ej hinder,

alla tider stråla samman,

och jag minns från skilda riken

skärvor från min långa vandring.”

Per-Eric Nyholms närmast sörjande är hans hustru Ea, barnen Susanne och Per-Stefan, samt barnbarn och barnbarnsbarn.

Benita Ahlnäs